Aftonbladet – 5 mars 1850, sida 1

KUSIN FANNY ar S. G. NICHOLS. ÖFVERSÄTTNING FRÅN ENGELSKAN. : I. En blek affallen qvinna, med ett spädt barn vid handen, gick hastigt framåt Glatam-street just som skymningen förlorade sig i mörker. Hon var mycket tunnklädd; hennes lätta schal var endast en betäckning, icke ett skydd mot den skarpa höstluften. Den hade en gång varit elegant och nymodig, men denna tid var längesedån förbi. Den hade blifvit färgad och åter omfärgad, till dess grundfärgen nästan helt och hållet försvunnit. Hennes halmhatt hade flera gånger blifvit renoverad, men nu icke på en lång tid, och dess urblekta band voro enkelt lagda öfver brättet, ty det skulle varit ett hån att bjuda till att lägga sådana band i rosetter. Alla beståndsdelarne i denna unga varelses drägt voro gammalmodiga och passerade, och då hon inträdde i en procentares bod, kunde ni, vid lampljuset som föll på hennes ansigte, se att äfven hon var färdig att lemna en verld, som för länge sedan sagt henne farväl. Det kändes nästan som en tröst för. den medlidsamma menniska, som blickade i dettableka ansigte, att se den röda fläcken, som hägrade lifvets färg, men beteckn:de döden, på den ena af hennes ihåliga kinder, och höra hennes hosta. Hvad hade hon att göra i en verld så kall, med denna usla schal att svepa kring sitt sjuka bröst, der det brände likt eld vid hvarje drag som hon insöp af den kalla aftonluften. Hon kunde likaväl hafva insvept sig i en spindelväf, som i de kläder hon nu bar. Hon inträdde i boden; hennes stackars lilla bleka barn smög sig tätt till sin mor. Det hade föga kännedom om stället och folket, fastän det många gånger varit der, men det visste att dess mor efter många tårar gick och att de derefter för en kort tid hade föda.