tott Ott utländningar, kkasom hela kungörelsen, och beräknadt blott på at! omgifva ryska väldet med ett skimmer af styrka, och af lifskraft hos dess envå!dsmakt, medan v-sendet, som skulle finnas bakom detta skimmer, längesedan försvunnit. Ty i sjelfva verket förekommer i få länder en sådan massa brännbara ämnen, som just 1: Ryssland. Den der atlmanna kärleken till tzaren, rättrogenheten, och den på mnationsltyn net beroende tillgifvenheten för thronen finnas föga; och om det bar sin riktighet att Ryvssland icke erbjuder jordmån för någon demokratisk revolution, så bar det i stället ett fält för en socialistisk, och det langt mer, än det af socialistiska teorier öfverfyllda Frankrike. Den frambål!na rättrogenheten är sphttrad genom mer än hundra skiijaktigheter mellan kyrkor och sekter, hvilka fanatiseras mera genom den ortodoxa statskyrkans tryckning, än ge nom nationallynnet. Det var sektanhängare, som utgjorde hufvudstyrkan i Pugatschews skaror, för bvilka Catharina II darrade. En ny Pugatschew — och den förste var i alla fatl blott en vanlig kossack — skulle än i dag kunna församla omkring sig en krigarskara af samma slags beståndsdelar. När män ur de bildade klasserna sammansvärja sig, så genomtränges det svarta folketsn — de tif egnas-— ofanthga massa af en glöd, som, om den en gång slår ut 1 låga, måste omskapa bela Ryssland. Hovs ryssarne söker man väl fåfängt vilkoren tör en politisk förändring ef vanligt slag, men finner så mycket flera för en uppnedvändning på bela den i det öfriga Europa häfdvunna samhällsordningepo; kort sagdt: för en socialistisk revolution. Dessa vwilkor ligga i de för syska allmogen urgamia, men i andra länder aildetes obekanta ägande ärtsf rkå lande; a och kommunulordningen bland bönderna. Som bekant är, så äger den ryske tifegne ingen egen fastigbet; men hans lösegendom kan, wed husbondens goda minne, gå i arf inom hans slägt. Alideles detsamma är händelsen med ryska statsoch kronobönderna; med den skillnad dock, att vid deras emancipation från lifegenskapen hafva deras rättigheter blifvit fastställda genom lag. Den jord, som kronobönderna odia, tillhör såtetes icke heller någon af dem enskildt; den är socknens gemensamma eygengom, vers arfsrätt, som för dem är lagligen hekrafiad. gäller blott för lösören. Hvart 20:eller 25:e år utskiltas kommunens jord på ny::. Men icke bloit krosohönderna, utan äfven herrezodsens lifegna, sakna begrepp om jordägor såsom enskild mans wil:hörighet; de säga aldrig shusboxdens jord när de tala om den mark de odla, utan vår jurd; och vid d: sedan 1842 oupphörliga, men oorganiserade bondupproren i Rysslavd, är frågan icke ensamt om lösgifning ur hfegenskapen, utan om andel i jorden. Haraf visar sig, att den karakter, som en allmän resning i Ryssland skuile få, måste blifva socialistisk. Visseriigen kallas kronobönde na fris; men i stället för den ensamme husbonden, som befaller öfver herregodsets lifegna, och hvilken stundom kan vara som en far för dem, står öfver kronoallmogen en skara embetsmän, soin utsuga bönderna med den mest oblyga fräckhet — alldeles likt den enskilde godsberrens förvaltare, vid bristande tills.n af busbonden sjelf. Under bondupp!oppen är det ockå alltid de underordnade, som först få sitta emellan för böndernas raseri; med godsherrn kommer ordningen först i andra rummet vid sådana tillfällen. Missbelåtenheten ibland de bildade klasserna har för öfrigt en lätt funnen historisk anledning. Året 1812 hade uppskakat hela ryska folket; Tyssarne hade för första gången kämpat för sin politiska tillvaro, och adeln hade härvid fått ett nytt begrepp om sin betydenhet och sin makt. Den kom i talrik, långvarig och omedelbar beröring med vestra Europa, och hvad den såg i Frankrike och Tyskland kunde ej undgå att nödga den till jemnförelser. Kejsar Alexander sjelf fick stundom paroxysmer af frisionighet; han lofvade till och med att äfven till Ryssland utsträcka den konstitution, som han förlänat Polen. Men sedan Metternichs och fru von Krädeners mysticism fått makt öfver honom, gingo dessa goda föresatser åter under och dersid förbytte sig den ryskg jngdomens enthusiasm till förbittring öfs ielslagna förhoppningar. Från den dp daterar sig början till ssmsien svärjningaradg rand officerarne och adelns yugre: mediemmar. Och sammansvärjningarnes mål är intet annat än: Ryska jordens förklarande, för nationalegendom, lifegenskapens upphäfvande, Romanowska väldets aflägsnande, och grundläggandet af ett panslavistiskt republikförbund.