kert är, att icke mera än ett al dem kan vara lagligt. Sundhetskollegium har nemligen rättigheten att på ett år i senrder permittera icke kompetente bataljonsläkare, när tiden användes till studiers inhemtande vid akademien eller Carolinska institutet i Stockholm,; men någon författning, hvarigenam nämnde myndighet skulle hafva en sådan rättighet sig tillagd, för att bereda en bataljonsläkare tillfälle att, med bibchållen tjenstärsberäkning, efter eget skön vistas hvar honom lyster, för att få så stor praktik att han kan föda sig,, har åtminstone icke ins. kunnat påträffa. Ö. C. har icke heller med åberopandet af någon sådan gått ins. till handa, och man kan således tills vidare antaga, att en dylik icke finnes. Ö. C. meddelar tillika naivt nog den upplysningen, att tjenstårsberäkningen endast derigenom blifvit för dr Söderström möjlig, att han till regements-s däkaren afstod hela bataljonsläkare-lönen. Upplysningen är verkligen upplysande. Det är således genom ett ordentligen afslutadt köp, der priset kan nära nog på skillingen bestämmas (ungefär 666: 32. bko), som dr Söderström tillhandlat sig de tjenstår, utan hvilka hen icke kunnat erhålla mera än tredie rummet å förstaget, och förmodligen lika litet kommit i åtaska hos Sundhetskollegium till förordet, som inför K. M. till erhållande af den lediga tjersten. År det då OÖ. C:s mening att förorda tjensteköp? Så synes det, då Red. först yrkar på tjenstårens absoluta företräde, och sedan, under erkånnande att ett j-mförelsevis betydligt antal sådane blifvit genom köpslut förvärfvade, likfullt för dem påyrkar fullt gällande kraft. Ö. C. erinrar visserligen, att köpet egt rum med vederbörandes tillstånd,, men underlåter att säga hvilken den vederbörande är, som å ett så beskaffadt köp gifvit och kunnat gifva laga fasta. Att det icke är Sundhetskollegium är klart deraf, att dess rätt att ge permission är begränsad, både till tiden, som här är öfverskriden, i och till ändamålet, hvilket här icke var studiers inhemtande, enär dessa, så vidt kändt är, lika väl kunna idkas i Jemtland som i Östergötland, samt dessutom dr Söderström rtedan vid dea tidpunkt då tjenstårsberäkningen började, sedan länge tillbaka slutst sin medicinska kurs. Månne då regementschefen kan vara denne vederbörande? Omöjlist, ty han kan ej gifva samtycke till mer än 6 veckors permission. Återstår således endast regementsläka ren; men denne kan blott permittera på 14 dagar; och i öfrigt kan väl svårligen den, som sjelf kontraherat och mottagit köpeskillingen, kallas vederbörande för bestämmandet af sjelfva transsktionens l2glighet. Hvilken den vederbörande är, som O. C. åberopat, är och förblifver således en hemlighet för allmänheten, som emellertid är tillräckligt underkunnig om grundsatserna hos en publicist, hvilken, med vetskap om en så beskaffad tjenstårshandel, ej rodnar alt framträda såsom dess försvarare. Sammanfatta vinu i korthet dels hvad befordringslagarne föreskrifva, och dels hvad meritiförtecknisgarne innehålla, så företer den o0-tvistade befordringsfrågan följande förhållanden: 4. En regementsläkaretjenst vid 92:a Lifgrenadierregementet var ledig förklarad. 2. Författningarne föreskrifva, att Sundhetskollegium skall vid förslags upprättande rangera de sö-!; kande efter kompetent tjeasteålder, samt dernäst anmäla den som är skickligase att tjensten förrätta, dervid grunderna för skickligheten böra bestämmas hufvudsakligen efter de tjenster den sökande innehaft och sättet huru dessa blifvit bestridda. 3. De sökande voro regementsläkaren vid W. F. J. corps D:r Hvitfelt; batalionsläkaren vid 2:dra lifgrenadierregementet, D:r Söderström, samt en tredje. 4. De begge förstnämnde företedde, enligt af sundhetskollegii ombudsman till riktigheten styrkte tjensteförteckningar följande Militärläkaremeriter : D:r Hvifet. D:r Söderström. A. Effektiv tjenstetid med lön på stat eller såsom arfvode . . . 44å.7m. 2d. B. Kompetent tjenoostelid . . . . 11å.10m.2d. 41 år 140 m. 27 d. C. Bataljonsläkaretjenstetid . . . 6 å. och 17 d. D. Regementsläka— retienstetid . . 8å 6 m 15d. Inga. Dessutom: Underläkaretjenstgöring vid allvä rå lig su re til männa garnisonssjukhuset — fullgjord före kompetensen och med dagtraktamente . 8 m. 3 d. 7 m. 48 d. De sökande hade derutöfver att åberopa Civilläkaremeriter : 4. efter kompetensen: stadsoch lasarettsläkaretjenst. 40 år. Inga 2. före kompetensen: karantäns. läkaretjenst ) . Inga 9 man. I öfrigt hade båda 4834, således före kompetensen, fungerat såsom koleraläkare, d:r Hvitfelt först i Jönköping och sedan i Piteå, (nära !V. år), och dir Söderström i Nyköping (något åfver 2 månader). Sundhetskollegium uppförde d:r Söderström i första rummet, i följd af hans 25 dagars längre kompetente tjenstetid; detta var författningsenligt. Lafseende på skickligheten vitsordade Sundhetskollegium densamma s;som utmärkt hos alla de sökande, utan att gifva företrädet åt någondera framför den andre, men förordade d:r Söderström till fullmakt, derföre att han större delen af sin tjenstetid varit vid regementet anställd. I sådant skick ingick befordringsfrågan till Kongl. Maj:t. Huru den der blifvit behandlad kan ins. naturligtvis icke veta, emedan han icke, såsom man velat antyda, är i frågans föredragning initierad. Hvad ins. likväl tror sig tryggt kunna antaga, är att den grundsats, som Ö. C. tyckes vilja göra gällande i afseende på ifrågasättandet af Kongl. Maj:ts rätt att afvika från underordnade embetsverks hemstäl-!; landen, så mycket mindre inom Konungens konselj kunnat vinna understöd, som godkännandet deraf icke allenast skulle tiliintetgöra möjligheten af all sjelfständig tanka hos Konungens ansvarige rådgifvare, hvilka, såsom viljeslösa organer, endast blefvo tomma språkrör för underordnade och oansvarige myndigheters åsigter, utan äfven, hvad serskildt befordringar angår, inskränka Konungens grundlagliga rätt att till lediga tjenster utnämna dem högstdensamme dertill pröfvar skickligast och mest förtjente, Ett erkännade af denna grundsats skulle i öfrigt dels göra den underordnade myndighetens åliggande att uppföra 3:ne personer å ett s. k. förslag öfverflödigt, och dels nedsätta sjelfva föredragningen och Konungens beslut till en tom formalitet, emedan samma ändamål med vida mindre omgång vunnes, om den oansvariga myndigheten af egen maktfullkomlighet deruti gjorde utnämningen. Det är således, för att nedstiga från en allmän grundsats till dess tillämpning, på ett serskildt fall efter ins. förmenande, skäl till den förmodan, att Konungens konselj, enär sundIhetskollegium vitsordat alla de sökande, såsom uflmn RK oe j a frös AaARd haÄafaansnano AR TARO —-2mm AR mm Am ms mas ss OP OO BB -—AÄ