Aftonbladet – 1 mars 1850, sida 1

JUL-FERIERNA. ) NOVELL 5. 5. BLICNER, Unge läsare! Sköna läsarinnal! Nu veten jre dan, hvad jag då ännu icke märkte: att kär leksguden hade träffet mig med sin säkraste pil Huru kunde jag också tänka, att en, som vid första sammäntröffandet var mig så likgil tg, kunde straxt derefter på en ging blifv: mig så dyrbar? Jag bade ailtid föreställt mig att kärleken vÖdvindjgt måste begynna vid den första åsynen. Eller fanns den der verkligen genast? Låg den tills nu i dvala och väcktes en. dast, likasom när vi drörama, och vid vår uppvaknande först veta, att vi drömt! Jag märkte ej, hur det stod till med mig innan Alice var borta. Emot midnatten lem. nade hon balen, för att begifva sig till sin en samma vän. Då föreföll det mig som om lju sen brunno sömnigt, musiken ljöd mattare och dansen gick tyngre, som hon hade tagit med sig halfva lifligheten, ljuset och glädjen. Jag kunde ej längre bedraga mig på mitt hjertas tillstånd. Denna vigtiga upptäckt skulle hafv: drifvit mig ur sällskapet och till ensamheten så framt jag icke fruktat att röja mig sjelf — serdeles som jag, så länge hon var mnärvarande, ej varit från golfvet. Men ännu ininne: jag helt klart hvad tvånget kostade på mig: : stället att förut hafva dansat med Nfskedde det nu med ansträngning; min föra osökt: munterhet vek för en besvärlig och ofta olycklig qvickhetsjagt. I sidorummen gick jag från det ena till det andra; åskådade spelens gång utan att veta hvad som spelades; blandade mig i samtal, utan att veta hvad de angingo; kor sagdt: jag bar mig åt som en förälskad. Så länge det dansades, gick det väl för sig. TÄTA B. M 46—48 och 50.