Aftonbladet – 25 februari 1850, sida 3

, af boställsräntan (boställets uppskattningsvärde) under loppet af 48, månader såsom dito . . 949 — Summa 2,058 rdr 24 sk. Afdrages härå: ullmaktslösen . . . 406 . k. flere stegs afgift till armeens pensionskassa . . 780: 2:86 — återstår löneinkomster 872 rdr 24 sk. Säger åltahundradesjuttiotvå riksdaler banko inder loppet af 2 år 14 dagar, i egenskap af regenentschef, eller fyrahundradetjugusju l!) riksdaler ligen. Således en årlig nedsättning i de löneförmåner han såsom major tillgodonjutit af icke minIre än tvåtusendetvåhundradefyratiofyra riksdaler 52 sk. banko, och utan anspråk på någon slags er ättning för honom personligen, om han från regementschefsbefattningen afgår före den 14 Mars 18352, ler för hans sterbhus, em han dör före Thomalag innevarande år. Af hvad ofvan blifvit upplyst och anfördt, torde obestridligen vara ådagalagdt: 1:o stt oaktadt 28 8 Regeringsformen föreskrifver, att förtjenst och skickligbet uteslutande skola utgöra grunderna för befordran, så synes det tydligen icke vara tillfyllest, att den person som skall befordras eger förenämnde egenskaper. Han måste äfven ega förmögenhet, ty i annat fall har han icke annat val, än att antingen genom skuldsättning försätta sig uti en, synnerligast för en regementschef, förkastlig ekonomisk beroende ställning, eller ock afstå från en befordran och dermed förenad utmärkelse, som utgjort målet för en hel lefnads sträfvanden och hvartill han gjort sig berättigad genom noggrannt uppfyllande af åtagna pligter; 2:0 att regementschefsbefattningen förvandlas till en pensionsplats, i stället för att utgöra, hvad tjensten och rikets sannskyldiga nytta kräfver, en befattning, der endast mannakraft och fortfarande duglighet, oförlamade af ålder och intrasslade affärer, i allo kunna motsvara de anspråk som vid densamma äro fästa e; ty nödtvungna och al billigheten föreskrifna konsiderationer måste göra sig gällande vid dyhka personers reducerande till en för de mest inskrävkta lefnadsbehof otillräcklig pension, hvilka sjelfva, antingen genom uppoffring af egna medel eller genom nödtvungen skuldsättning satt sig i möjligbet att kunna bestrida en af de vigtigaste befattningar i statens tjenst. Ehuru de förbålland n, bvarå man ansett sig uppmanad fästa uppmärksamheten, bedröfligen äro af så rikhaltig natur, att mycket ännu, i samma riktning som föregående skulle kunna anföras, så torde dock hvad som blifvit yttradt möjligen vara tillfyllestgörande till ledning för dem, hvilka icke sisom oeftergiflig lösen antagit: att allt det närvarande är förträffligt, och att hvar och en, som påstår motsatsen, är en popularitetsjägare med förmåga att runda meningarne för att gifva dem en söt lukt, en oförskämd Iyctsökare, upprorsmakare, fiende till ordningen m. m. d. epitheter, möjligen mera användbara på utdelarne än på dem de tilldelas. Jemte det sran således inskränker sig till hv d som ofvan blifvit anfördt, vill man dock, för att om möjligt på förhand omintetgöra all illvillig tydning från deras sida, hvilka inom pressen såsom värdige förkämpar begagna tidningarne Morgonoch Söndagsbladen, endast tilllägga: att nära nog samma författningsenliga, ehuru vidunderliga, svältkur, hvaruppå hr öfverste Aminoff genom sin befordran blifvit försatt, bar hr generalmajor Peyron äfven i sin ordning genomgått, då ban, för fyra år sedan. ifrån uteslutande kontant lön, befordrades till öfverste och chef för Södra Skånska infanteriregementet.