Aftonbladet – 23 februari 1850, sida 2

hvarföre denna skett genom trädgården; men soflusten infann sig så bastigt ofvanvpå måltiden, att ingen svarade, utom konrektorn, som i en sömnig och slipsnde ton sade: infandum regina jubes renovsre doloremp)). Fru Hansen gjorse stora ögon vid denna latinska vers; men hennes man, som var studersd, sade leende: Det betyder på danska så mycket sora: Vi längta allesammans att få krypa till kojs; i morgon skole vi berätta hela förloppet., — Qvintus utstötte några dofva skratt-toner och förklarade detta för en fri, men Jycklig öfversättning; hvarpå han reste sig, och vi andra följde exemplet. En qvart sednare lig jag begrafven i sömn och ejderdun. II. KLAPPJAGTEN. Då jag nästa morgon öppnade mina ögon, föllo de genast på vår muntra värd, som stod framför min säng, klädd i grön rock, kantad med pelsverk, en luden mössa på hufvudet och med jagtstöflor som räckte upp öfver knäna. Min son har underrättat mig att rektorn är jägare, sade han, och jag har derföre föranstaltat en ordentlig klappjagt. Vädret kan icke vara bättre, men dagen är kort. Ursäkta derföre, att jag stör morgonsömnen., Aj, jag är rädd att jag väcker den gamla herrn! — tillade han med dämpad röst och vände sig om till andra sängen, der konrektorn låg. Men denne ver redan vaken. Han Isköt omhänget åt sidan och sade: Leporem venator ut alta sectetur nive — mane surgit). Kammarrådet log, och efter att ännu en gång hafva påminnt mig om vigten attskynda,lemnade han plats för betjenten, som kom med tå och kaffe. I Det töfvade icke länge innan jag, fuilt jagtklädd, förenade mig med det öfriga sällskapet vid frukostbordet, der jag af mina medbröder endast träffade läraren i prima — han som var I : o 2 o ) Du befaller mig, 0 drottning, att inyo underga Jen outsägliga bedröfvelser. (Aencos ord til Dido.) . . N a ) För att spåra haren i den djupa snön, stiger jä garen tidigt upp.