Idrängen derefter fått orlofssedel för att söka sig anInan tjeust, hade han blifvit sju resor värre. UppIstudsig och begifven på starka dryc er, hade han i allt förverkat sin husbondes goda tanke. Då slutliIgen hr Menck i början af denne månad nödgades Tföretaga en liten resa på några dagar, så satte hanIsin son i sitt ställe till att hafva uppsigt öfver dränIgen och förmanade denne på det allvarligaste att luppföra sig väl och icke tillställa något obehag unIder husbondens frånvaro. Emellertid dröjde det licke mer än ett par dagar förr än Luthman uppförde sig oskickligt, söp sig full och körde sönIder en ny droschka; som han skulle hemta från Jen sadelmakare. Herr Mencks son befallde honom då lemna ifrån sig nycklarne till stallet och vagnsbuset samt tillsade honom, att han skulle få Iflytta genast, så fort hr Menck sjelf kom hem, samt tog en annan karl att sköta Luthmans göromål, eburu denne fick bo qvar och hafva -sin mat tillsvidare. När hr Menk kom hem och gillade sin sons åtgärder, begärde drängen med spotsk ton awt få flytta sina saker, ty han vore nöjd att lemna tjensten genast, men då hr Menck ville, att afräkning först skulle ske och ordentlig aflemning af hvad Luthman haft om händer, så ville denne icke ingå derpå, utan hotade att begära polisbetjenters handräckning, ifall han icke först finge sina effekter, hvarefter han ville aflemna och göra räkning. I förstugan till hr Mencks kontor hade Luthman yttrat detta, och. visat sig stursk och näsvis och då hr Menck bedt honom inträda på kontoret, för att få veta hvad han vore skylaig, hade ban påstått att han icke vore något skyldig. Hr Merck hade deröfver blifvit så indiguerad, att han, som eljest aldrig slår eller har slegit sina tjenare gaf honom en kindpust med afviga handen, men i detsamma fick han ett slag i ansigtet af drängens knutna näfve, så att han raglade tillbaka mot väggen och för tillfället alldeles konsternerades. Då Luthman nu stod redo att måtta det andra slaget mot sin husbonde, fremsprang dennes son och gaf drängen ett slag, så att han föll utför trappan, hvarefter Luihman skulle hafva hotat att han skulle lära de djeflarne sjupga tyska.n Drängen Luthman förnekade sanningen af berr Mencks uppgifter, samt påstod att hans uppförande förut varit helt annorlunda än denne uppgifvit, samt förloppet vid det sista tillfället af annan natur än grosshandlaren beskrifvit. Han ansåg sig icke hafva varit i någon ovänskap med husbonden, utan hade fått ett betyg af honom, hvarpå han ämnat söka sig befattning vid kropvprinsens stall; tvisten hade egentligen varit med uvga herrn. Denne hade blifvit misslynt deröfver att Luthman försatte för mycken tid för profkörning vid det kungliga stallet, och hade derföre begärt nycklarne af drängen, som i förargelsen deröfver gått och supit, dock icke värre än att han kunnat uträtta hvad. han skolat. Droschkan hade blifvit något skadad, men obetydligt, vid inkörandet i vagnshuset. Luthman hade icke vågat sig in på kontoret, emedan han var rädd för stryk. Grosshandlaren hade slagit honom vid sidan af munnen, hvarföre han utsträckt handen mot sin husbonde och skjutit honom ifrån sig, utan att likväl gifva honom något slag. Derefter hade sonen, som stått färdig att slå till honom med en nyckel i handen, . slagit honom i sidan och störtat honom utför trappan. Något yttrande om att lära herrarne sjunga tyska hade han icke fällt. Trenne vittnen voro närvarande. Bokbållaren Norman, som kommit tillstädes för någon affär på br Mencks kontor, intygade, att han funnit grosshandlar Menck och drängen Luthman i högt samtal i förstugan, samt att den förre tilldelade den sednare en kindpust då drängen icke ville gå in, hvarefter Luthman med knutna näfyen slog husbonden i ansigtet. Unga hr Menck hade då kastat sig emellan och skuffat drängen utför trappan, och yttrade hr Norman sin öfvertygelse vara, att unga hr Mencks handlingssätt varit så påkalladt, att vittnet just hade stått färdig att göra på samma sätt, då hr Menck förekom honom. Vittnet Svedberg, arbetskarl, hade blifvit af Luth : man uppmanad att i sällskap måed det tredje vittnet, Lundmark, hjelpa Luthman med dennes effekters bortkörande. De hade hört Luthman förklara sig icke vilja gå in på kontoret, emedan han icke ville ha stryk. Husbonden hade kallat drängen fähund, etc. samt slagit honom i pannan med knuten hand så att hatten föll af, dervid drängen häftigt sträckt ut sin hand för att afvärja slaget, och om dervid Lutbmans hand, som var öppen, träffat grosshandlaren i ansigtet kunde de icke upplysa, men att det icke träffat i öfre delen af ansigtet, det kunde de taga på sin ed. Föröfrigt voro dessa båda vittnen i vissa omständigheter icke så helt och hållet öfverensstämmsande. Klaganden hade vid början af förhandlingen begärt att.de skulle hänvisas till vederhörande prest, men detta yrkande förglömde han sedermera och målet uppskjöts, sedan hr Menck legt vigt uppå berättelsen att drängen skulle varit tilltalad för försök att strypa sin förre husbonde hr Westin. — I dag afgaf aktor häradshöfding de Berg sine slutpåståenden i målet angående dråpet å gatläggaren Abrahamsson. Han yrkade att såväl häktade Lundberg, hvilken föröfvat dråpet, som modern, hvilken varit honom följaktig och uppeggat honom, måtte dömas att mista lifvet genom halshuggning. Den på fri fot varande Lundberg ansåg han deremot icke vara besvärad med någon brottslighet, hvarföre han emot honom icke yrkade något ansvar. — Sedan det i dag åtta dagar omnämnde målet mellan en handtverkare och hans hustru om osämja i äktenskapet i dag för tredje gången förevarit, och de båda fått inför domstolen och en talrik samling närvarande åhörare höra sitt ömsesidiga uppförande relateras, att han hade slagit hustrun med käppar och bon hade varit mycket begifven på bränvin, afkunnade rätten sitt utslag, som fällde mannen, kärande, att böta 40 daler och hustrun, svarande, att böta 13 daler, hvarefter de skulle äktenskapet fortsätta. — F. ds korrektionisten Wickman kar genom Kongl. Maj:ts utslag blifvit dömd till 4 års allmänt arbete vid kronoarbetskåren. — En medelåldrig lendtman ikullföll i dag å Blasieholmen, och bröt sig så illa uti foten att han genom polisbetjenings försorg måste till värd å lazarettet inlemnas. — I förrgår afton bortstals, genom inbrott i huset M 27 Qvartersgatan, ett silfverfickur förfärdigadt hos Breguet i Paris, försedt med en ljusbrun hårslinga ned guldlås: en syrtut af brun doffel försedd med svart sammetskrage och svart yllefoder med röda noppor; en bonjour af mörkgrönt kläde och svart sros de neple. till foder; ett par byxor af blågrått släde med bruna och ljusblå ränder; en nattrock af rödrosigt. ryskt tyg med ljusgrått foder, samt en blå ch hvitrösig silkesnäsduk. LANDSONRTS-NYHETHE Götheborg d. 16 Febr. Vid i går hållet samnanträde med dem af stadens innevånare, som teckvat sig till bidrag för en stiftelse till förmån för sammalt och sjukligt tjenstefolk, beslöts, att ett utkott skulle tillsättas för att utarbeta ett reglemente ör denna välgörenhetsanstalt. Till ledamöter härti utsågne: hr landchäfdingen m.m. O. I Fåhrenc