BLANDADE ÄVINER: Såsom bekant är, cirkulerade för några månader sedan härstädes den besynnerliga berättelsen, att prinsessan Louise af Holland, vår blifvande Kronprinsessa, vore harmynt, hvilket dock är alldelesogrundadt. Mången har länge funderat på huru ett så oriktigt rykte kunnat sprida sig, helst det, oss veterligen, ej stätt tryckt någonstädes, tills man kommit under fund med den ganska näraliggande förklaringen, att egenskapen af harmynt utgjort en förvexlad uppfattning af den utan tvifvel välgrundade berättelsen derom, att den unga furstinnan har mynt, d. v. s. är rik. — DEN AMERIKANSKA PROFETEN MILLER, som år 1833 började sin förutsägelser om. verldens snart förestående slut, och som under tio år fortsatte dessa spådomar utan att rubbas i sin fasta öfvertygelse af den omständigheten, att hans spådomar alltid vederlades af verkligheten, afled den 20 sist!. December i Hampton, i staten Newyork, 68 år gammal. Hans beräkningar om det tusenåriga riket grundade sig på tolkningen af ett ställe i uppenbarelseboken, hvilket redan förut framkallat diverse mer eller mindre rimliga kommentarier. Miller hade icke mindre än 30 å 40,000 lärjungar. Deras grubblerier hafva åstadkommit flera kurjösa processer, för hvilka de Amerikanska tidningarna ofta nog redogjort. En del af Millenarierna — så kallades lärjungarne, — som fullt och fast trodde att de icke hade lång tid qvar att lefva, skyndade sig att sälja sina egendomar; andra åter lefde stort och drogzo icke i betänkande att så mycket som möjligt anlita krediten, i hopp att skuldernas betalande aldrig skulle komma i fråga i det andra lifvet. Den sista terminen för yttersta dagen utsattes oåterkalleligen och alldeles bestämdt säkert till år 4843. Detta år förflöt emedlertid utan annat fenomen än en total månförmörkelse, hvilken redan blifvit vederbörligen förutspådd; af almanachan, som sålunda tydligen var säkrare att lita på än Miller. Derefter var det så godt som slut på allt förtroende för vår profet ; och de få som då ännu ej fåttsina ögon öppna torde väl omsider få det efter sin lärares död. Han hade nemligen bland annat äfven förkunnat, att han sjelf. jemte ett ganska litet antal skulle öfverlefva den stora katastrofen för att hålla liktal öfver menniskoslägtet och anropa himmelens förbarmande vid den yttersta domen, som Miller kallade pröfningens dag.