Efter dessa ord gick jag mot dörren. Men herr Duval ställde sig i vägen för mig, och hans blickar likasom genomborrade mig med det rysliga uttrycket af kal!, lugn och beräknande ilska. Detta är... ert sista ord? stafvade han långsamt. Jag gjorde ett jek:nde tecken, ehuru jag kände alt det svartnade för mina ögon. Det är ert sista ord?... upprepade han med qväfd röst, och fattade mig om begge handlofvarne så häftigt, som om han velat krossa dem. Hör nu milt: Om ni säger ett enda ord angående hela denna löjliga historia... om ni skulle ha den olyckan... märk väl: den olyckan, att koppla ihop mitt namn med er skyddlings, så anträder jag en resa på obestämd tid: jag stänger igen mitt hus, jag lemnar er i Paris, och ni må sedan lysa der, med afkastningen af er hemgift... Ni torde veta hvad det vill säga?, Dermed släppte han mina händer och sköt mig ifrån sig mot soffan. Ord förmå icke tolka intrycket af ett sådant uppträde. Vid detta låga hån kände jag Lestangernas blod koka i mina ådror... jag reste mig upp i hela min längd, utan minsta förlägenhet. Jag höll på att säga honom, att en flicka af min börd icke ägtar en man af hans, utan derföre att hon är fattig och han är rik. Jeg var fördig att ge honom qvitto för alltid, på det underhåll han lemnade mig, på det guld, som hädanefter skulle smutsa mina händer, när det gått igenom hans... Allt detta, Aline, brände i mitt hjerta och på mina läppar. . Gud tillät icke att ett uppror af mill högmod skulle medföra en hel slägts förderf. Bilden af Marie och hennes barn trädde varnande emellan förolämpningen och näpsten; Jag nedböjde hufvudet och moutog förödmjukelsen. Aldrig, aldrig skall jag kunna skänka dem ett större prof på hängifvenhet. I delta enda ögonblick försonade jag alla min fars försee!ser. Ni har förstått mig?.. Gör nu hvad pi finner lämpligt!... tillade herr Duval, och för