följelsel ropade han, och stampade med häftighet i gollvet. O, haf bo rmhertighet, och hör mig med lugn! sade jag helt darrande; detta uppträde plågar mig in i själen. Hvem är det som gör uppträden? ... Hvem, om det icke är nilv skrek han med blixtrande ögon. Ack! Det är visst icke jag! ... Jag kom till er med förtroende. . Mina tårar, som jag hittills lyckats återhålla, togo nu öfvermakten; jag förmådde icke sluta meningen. Ja så! Nu skall det gråtas också! Det är verkligen att fresta tålamodet hos ett helgon! ... Men hvad har kommit åt er i dag? . Jag sitter här, helt stilla för mig sjelf, och så kommer ni öfver mig för att plåga mig, såra mig, säga mig de mest obehagliga saker! . .. Och så fordrar ni på köpet, att Jag skall höra edra öfverdrifter med lugn! Det är icke öfverdrifter, Eugene! . . . Men om något opassande ord kunnat undfalla mig så ångrar jag det, och ber er uppriktigt om förlåtelse. Var försonlig nu, min vän, och lå! oss förklara oss i all förtrolighet. Jag vill ingenting som är obilligt: ingenting som kan såra er egenkärlek. Jsg begär blott att ni, under namn af beskyddare, synes intressera er hos dem, af hvilka den otyckliges öde beror. Jag begär att ni måtte uppriktigt och ädelt, och med alla de medel som ni äger i er makt, begagna ert intiytande, för att rycka den arma uvga mannen ifrån den villoväg, der han råkat så ilia ut. Det är allt hvad jag begär! Och när han en gång kommit väl ur fängelset, så ger jag er milt heder:ord på, att ni icke vidare skall höra ett ord om honom. Och jag säger att ni yrarlb svarade herr Duval med hetta. Ni villattjag skall inblanda Mig... mig... i en boktryckarpojkes smutsiga trassel med polisen?... Begri,er ni icke att sådant är en orimlighet?... Låt oss göra slu! på det här! Jag förklarar, en gång för alla, att om det ieke är någon annan än jag, som skall hjelpa honom ur fängelset, så stannar han val der för li!stiden!b