Cohbdens tal emot ryska lånet. (Forts. från Thorsdagsbl.) Jag var häromdagen i O:d-Bailey; en man stod der tilltalad för det han hade inhyrt liderliga persuner i sitt hus; ban var, efter hvad han sjell sade, en aktnoingsvärd man, men vinsten hade lockat honom; då han kunde få 20 procents ränta på sitt kapital, tyckte han sig ej handla orätt. Han blef likväl dömd till 12 månaders fängelse med straffarbete, och den enda tröst han nu har i sin olycka, är att han kan jemföra sig med dem af Londons kapitalister, som iikaledes för en hög ränta glöamma moralens föreskrifter. Hvilken träffande likhet mellan denne man och de personer, som låta förföra sig att deltaga i ryska lånei! Dessa lida intet offeniligt straff såsom den förre, men allmänna opinionen har dem i minne. Hvad båtar det dock att åberopa moraliska grunder? Jag räknar föga på deras verkan. Mer torde kunna uträttas genom vädjande til egennyttauns motiver, eller genom ådagaläggande af den osäkerhet som är med lånet förenad. Hvem kan vilja låna penningar åt en oansva4 EES EE