Aftonbladet – 18 februari 1850, sida 1

vit arresterad i dag på morgonen... Men... om pi läser beständigt ... Nå väl, lät höra då! livsd har han gjort ? inföll han och kastade missnöjd tidningen ifrån sig. För det första, så brukar man icke häkta folk utan skäl, och silter han i fängelse, så bar han troligen förtjent det. Alldeles intel Hör mig, jag ber. Saken förhåller sig så: den unga karlen är en sättare på ett boktryckeri, hos hvilken man har funnit korrekturer (jag nyttjade samma ord som Marie, utan att riktigt veta hvad det betydde) ett eller två korrekturer, ingenting mer, af en bonapartistisk skrift; och för intet annat än detta har poliskommissarien varit nog omensklig att släpa honom i fängelse.n ,Poliskommissarien har gjort ganska rätt. Karlen sitter bra der han sitter. Jag ernar icke röra ett finger för att skaffa honom dän., O, min vän! Ni tänker ice på hvad ni säger!, återtog jag med smekande ton. Den unge mannen är familjfar, är förträfflig undersåte, en ... En förträfflig bonapartistisk undersåtel, inföll han hånleende, en orolighetsmakare, en lig skurk. Men ni far helt och bållet vilse! ropade jag lifligt, det är den frommaste menniska i verlden: ordentlig, arbetsam, god son, god make, god far; han är värd hela er uppmärksamhet, Eugene. Tro mig; jag ansvarar för honom! Jag vill dö om jag begriper ett ord!, svarade han med en axelryckning. Jag har då uttryckt mig otydligt... jag skall förkla ..x Spara er det!... Hvad som icke går in i mitt hufsul, det är hvarföre ni kan sysselsätta er med det der! Hvad kan det röra er, om den karlen är i fängelse eller icke?... Det vore intressant att veta, sade han, medan han med ett visst välbehag långsamt blåste ifrån sig eti par små rökhvirflar. Huru! Mvad det kan röra mig att Julien har blifvit ryckt från sin hustru och sina barn? inföll jag obetänksamt. VAh! Hur känner ni det folket, för att hysa