Aftonbladet – 18 februari 1850, sida 1

en vildsint bestörtniag . . . Ett ögonblick var han likasom förstummad och förlamad: derefter sprang han upp från hvilsoffan, och skrek emot mig med en thordönsröst: Ni ljuger. -O!. . O! Min herre! . . . var allt hvad jag förmådde svara; jag kände mina krafter svika, och nödgades sätta mig. Ni drifver mig också till det yttersta! . Allt detta är lögn, från början till slut! Isgenting är sanrare), svarade jag med återvunnen styrka. Julien Thibau! är er kusin! min herre, om än endast i tredje led. Hanson: slägt är ifrån Douphine: er farfar och bans voro bröder., : Bevisen för det? . . . Den lymmeln är eri intrigant, som har pratat sagor för er, som rnan. kan somna vid! fortfor han och mätte rumst met med stora steg och under häftiga påtara börder. Nej, min herre, det är icke sagor, det är ou 3 sanning; och tviflar ni, så kan ni granska Bbe-izs visen. Er far har gjort lycka i Paris . OCK: ni är rik! . .. Juliens far har förblifvit en aktningsvärd arbetare, han, och hans son sär fattig . . . det är hela det afstånd, som finn emellan honom och er! HN. oe n Nå väl då? Vidare . . . Vidare . . . hvad drar ni för slutföljd deraf? skrek han med 1ioc gäll röst. 1 Att ni, likamycket för frändskapens skull, som för menskighetens bör räcka er olyckli22 ge slägting en hjelpsem hand; med ett ord, att ni bör begagna er af er ställning, för att . . x Är det inte annat! inföll han, och låste med häftighet upp sin skrifbyrå och drog fram vågra hankosedlar, som han kastade i mitt knä. Nu, kanske, lemnar ni mig i fred! .. Det är icke penningar, som man begär af er, min herre! Min syster och hennes man försörja sig ärligt med sitt arbete, och behöfva icke edra almosor! sade jag uppretad , och sopade undan sedlarna. Men hvad, i herrans namn, vill ni då att jag skall öra? Det är en ohygglig föt