Aftonbladet – 18 februari 1850, sida 1

ett s: lifligt intresse för dem? fortsatte han med högdragen uppsyn. Jag märkte att jag hade begått en oförsigtighet; men det är också svårt att väga hvert ord. I min förvirring visste jag icke hvad jag skulle svara, Ja, hvar fan har ni fiskat upp dem? tilllade han. Men, min Gud!... det är ganska enkelt... Fru Julien är min spetslagerska, och hon har kommit denna morgon och berättat mig sin förskräckliga olycka. Jag lofvade då att söka verka till hennes mans förmån. Jag besvär er, Eugenelv tillade jag i bönfallande ton: Tag något steg till hans bästa, af kärlek till mig, min vän! Han har icke begått något brott! Hans tänkesätt ha endast förledt h)nom Vill en oförsigtighet., Och hvad vill ni att jag skall göra vid det, jag? afbröt han. Han hade ingenting annat att göra, än att hålla sig i skick; då stulle man icke hafva satt honom i fängelse! Det der är ju rätt intressant, eller huru? En sådan ömklighet! En arbetare som hyser tänkesätt, och blandar sig i politiken! Låt vara att han har haft orätt; men han gör icke om det, derpå är jag viss. En sådan lexa måste gagna honom. Hör nu, min väny fortfor iag enträget; visa mig den godhet, som jag ber om! Kläd er snart och far till ministern; säg honom att ni känner den unge mannen som en hederlig familj far: att han blifvit missledd till någonting som kan vara klandervärdt, men hvars följder han icke kunde förstå! Och var säker om, att när ministern märker att ni intresserar cr för denia angelägenhet, så vill han icke stöta er, genom alt drifva strängheten mot er skyddling Lill det yttersta. En deputerad anses för nåsonting ändå; . . . hans beskydd betyder mycket för en stackars arbetare! Går ni i borgen för hans goda uppförande framdeles, så kan ni öppna fängelseportarna åt honom... Ack, Eugene! Gör då denna välgerning; jag bönfaler derom hos er, min vän!