— Tidningen Reform synes på de sednaste jorton dagarna hafva tagit en riktning, som i spå icke kommer att bära sig i längden. Eburu den i sitt programm angaf sig såsom socialistisk, så tycktes dock de första numrorna illkännagifva, att redaktionen hade förstått aippfatta det förnuftiga af socialismen, med bortkastande af dess förblindelser ; men detta motsöges på ett oangenämt sätt af le sednare bladen, som man snarare skulle kunna kalla antisocialistiska. Det är en skyllighet alt förklara detta litet tydligare. Vi iro långt ifrån att anse klandervärdt, att den nedtryckta beägenhet skildras, hvari de fatige befinna sig; ty mycket, mycket återstår detta afseende ännu bos oss till förbättring, 2j blott genom direkt hjelp, utan genom förhättring af statsinrättningarna, äfvensom påminnelser i detta hänseende behöfvas till de länkande och bättre lottade, hvilka i alla fall iro de, som måste arbeta för de värnlöse, för att förskaffa de sednare någon trefnad af lifvet. Under det icke htet på den sednare tiden blifvit gjordt genom ökade bidrag till fattigvårdsoch arbetsanstalter, hvilket synes på debetsedlarna, är man likväl ännu långt ifrån att egna denna vigtiga angelägenhet den relativa andel i omsorger, som den tarfvar i jemförelse med andra delar af statsbestyret: och så till vida kan en agitation i detta hänseende vara både nyttig och af behofvet påkallad. Men deremot måste vi upprepa, hvad redan ett par gånger blifvit yttradt af Aftonbladet i anledning af tidningen Foikets röst, att det för sådant ändamål icke är tillräckligt, att likt gatumusikanten, som vefvar samma melodier dag ut och dag in på sitt positiv, ständigt återkomma: endast med samma stereotypa fraser, för att väcka missnöje och split mellan de borgerliga klasserna i samhället. Detta är ett lika otäckt och vidrigt skådespel, som de samla skråtvisterna, när skräddarne ville med lfiskalens tillbjelp plundra kramhandlarne för det de sålde färdiggjorda kläder, och dessa åter likaså ville komma åt skräddarnes egendom, för det dessa sjelfve höllo kläden till de rockar, som de tillverkade. Det är i sanning underligt att just de, som hafva broderligheten till syftning, skola lägga an på att göra sig ett kapital af split och tvedrägt, och denna taktik är, hvad arbetsklassen beträffar, så mycket mera fördömlig, som den minsta eftertanke måste gifva vid handen, att dess belägenhet icke det ringaste förbättras af ett sådant sätt att gå till väga, hvilket genom öppnande och utvidgande af ett svalg emellan de serskilds fraktioner, som alla borde och kunde vars vänner af de fria institutionerna, endast göra reaktionens bemödande att motstå reformernas sak så mycket lättare. Ett märkvärdigt drag i dessa så kallade socialistiska, eller, såsom vi nyss kallat dem, antisocialistiska agitationer, är det smicker, hvarmed dervid stundom bolas om proletärernes gunst och sympati. Denna omständighet tro vi verkligen att de publicister, som här äro i fråga, icke sjelfve varseblifvit, och anse oss derföre böra fästa deras uppmärksamhet på huru de härvid å sin sida handla precist : samma anda som royalismens lycksökare, när de ständigt tassla i furstens öra, att allt det missnöje eller oro, som kan finnas i landet icke har sin grund i verkligheten af någrs bakvända sakförhållanden eller lagar och deras utöfning, eller i ett mimdre lyckligt regeringssystem, utan blott härleder sig från några uppviglare, som söka sin egen makt och fördel 0. S; V. i RA a RR