män, som Napoleon då mönstrade, några dagar efter sin återkomst från ön Elba. ,Hvad Julien tänkte då, det tänker ban ännu. Han kan misstaga sig; men det sker på god tro. O, jag är säker på att om dessa tänkesätt icke vore ädla och storsinnade, så voro de icke Juliens!... Min Gud! Han, som icke vill göra annat än rätt, blifva fängslad! Min älskade man i fängelse! Min fru, min fru! I himlens namn, öfvergif oss ickel Och yrande af sorg, höll hon på att knäfalla för mig. I mina armar då, Marie! ropade jag, och tryckte henne till mitt hjerta. Jag skulle öfvergifva dig, mina älskade Marie... min syster, ... sade jaz helt sakta, medan jag med mina kyssar betäckte hennes intagande ansigte, som hvilade, bleknadt, mot min axel. Men hvad var att göra? Hvad?... Jag sjelf var rådlös! Ändtligen framstälde sig en tydlig ide, ett ljus för min eftertanka... Jag omfattade den som en ingifvelse från höjden. Lugna dig, Marie! Vi äro räddadel.. Vänta mig här! tillade jag och satte henne afdånad i en ländstol. Derefter reglade jag min kammardörr åt salongssidan och skyndade sedan, inre vägen, till min mans våning. (Forts.) —M——AA AA — DEN MÄNGD SNÖ, som under vintern fallit i Frankrike, hade, enligt en fransk tidnivg af den 4. Februari, börjat smälta och på flera ställen förorsakat svåra öfversvämningar. Både Seine, Loire, Rhon m, fl. floder hade stigit betydligt. I Montbard var öfversvämningen så stark, att tre fjerdedelar af stadens område stod under vatten. En resande hade derifrån skrifvit, att han häraf befann sig instängd på värdshuset och kunde icke gå ut. En flod, som stryker förbi Belfort, hade stigit till den grad, att vägen mellan denna stad och Monbelliard blifvit öfversvämmad och passagen varit stängd i 135 å 20 timmar. LAdour hade öfverstigit sina stränder och bildade en stor sjö, i hvilken flöto träd, som blifvit uppryckta med rötterna, äfvensom spillror efter slussportar m. m. d. Öfversvämningen hade åstadkommit betydlig skada.