Aftonbladet – 15 februari 1850, sida 2

han sysselsatt med henne... henne, den äfven älskande, som också på sin sida ständigt visade en förekommande uppmärksamhet och intagande omsorger; och omkring dem sväfvade, likt två englar, deras begge barn. Aline! Den fattiga boningen vid gatan SaintDominique föreföll mig icke mera så tom och bristfällig; jag sjelf hade aldrig ägt sådana skatter. Sex månader hade förflutit på detta sätt. Jag har endast några drag att tillägga, och jag har fulländat utkastet öfver den poetiska tillvarelse som den obemärkta uppfyllelsen af en pligt skänkte mig. Allt sedan jag lärde känna Marie hade jag anmärkt att hon och hennes barn alltid buro grå kläder. Det var nu sommar; lilla Jean nyttjade blus af oblekt lärft, pantalonger af samma slag och en gördel ef svart skinn; den lilla Therese bar en klädning af grått yllemusslin, en halsduk af bomullsnättelduk med breda fål!ar, och svart förkläde; modren var klädd alldeles få samma sätt, — och alltsammans var väl sydt, röjde utmärkt smak, och gläns:e af snygghet. En dag frågade jag Marie småleende om hon och hennes barn hade gjort löfte att alltid bära grå kläder. Hon rodnade starkt, och efter ett ögonblicks förlägenhet svarade hon, under det att äfven hon försökte småle: — Jag har begagnat tillfället att få köpa detta tyg för godt pris, och tog en hel stuf som fanns qvar; den räckte jemt till åt min lilla flicka och mig. Men innan hon hade slutat hade ett ljus gått upp för mina ögon, genom hennes rodnad och bryderi... Allt var mig klart: den fromma Marie och hennes barn buro också sorgdrägt... men en hemlighetsfull halfsorg, som det heter på hofvet och obemärkt af alla, till och med al hennes man. Gud ensam visste om detta fromma svek: det var hennes mors hemlighet, och förblef begrafvet i hennes själ. Den goda Marie! Hennes bj henne denna stumma cch bly Morie var för nig ; erta hade ingifvit vördnadsgärd!... esant studium.