Aftonbladet – 14 februari 1850, sida 3

ver vagnen stadnat. Saint: Jeans försmådda darningar föllo mig nu i sinnet. Alltsammans bade, i sjelfva verket, icke gått så lätt som jag föreställt mig. Och när jag åter satt innesluten i min vackra vagn, som med blixtens hastighet återförde mig till mitt ståtliga palats, företog jag mig, under bitterheten af de hågkomster, som jag medförde från mitt besök, att jemföra min lott med Maries... kort sagdt, med min systers! ... Hennes lilla vindsvåning, hennes stenlagda golf, hennes sängkammare (på samma gång hennes salong) , de hvita kalikågardinerna, de torftiga valnötsmöblerna ... med de rika tapeterna, de tjocka mattorna, det yppiga amöblemanget och prakten i mina rymliga rum! ... hennes indragna och arbetsamma lefnad, med min, beständigt smyckad, brokig af nöjen och fester! ... När jag tänkte på allt detta, var mitt hjerta färdigt att brista. : För första gången i mitt lif hade jag sett mig om i en arbetares-bo. Och om der, i mina ögon, icke rådde något ohyggligt och afskräckande elände, så var det likväl en renlig och städad fattigdom; ingenting vidare. Det var den fullkomligaste brist på hvad man kallar beqvämlighet, på allt, hvad jag icke trodde någon kunna undvara. Och likasom för att plåga mig tillfullo, vid återblicken på hvad jag hade ett der borta, inventerade jag i tankan min schweizares rum: hans förgylda pendyl, hans mahognimöbler, de stora väl stoppade ländstolarna, lyxen med ett ord... Hvad jag erfor var förskräckligt, Alinel (Forts. följer.) — —LXS— — Curiosum. Carbonnet bar uti franska ,2kademien meddelat den observation, att af 420 hustrur, hvilkas män arbeta uti tobaksfabriker, hafva 356 framfödt tvillirgar. Quid hoc sibi vult.