UTRIRER. DANMARK. Alt. Merc. innehåller en ytterst rörande artikel från Fiensburg angående de svenska och nörska truppernas margfaldiga lidandeni Slesvig. Korrespondenten säger sig ha hört glunkas om, att kungen af Danmark skulle ha förhört sig hos kung Oscar huruvida han icke skulle kunna få påräkna de svensk-norska truppernas assistans ännu ytterligare ett halft år, (jemför ryktet om Palmerstons nyaste förslag!) och han företager sig i aniedning häraf wvidlyftigt deducera huru ett sådant längre uppe, håll i Slesvig skulle för svenskarne och norrmännen vara alldeles odrägligt. De arma menniskorna (!) lida redan i yttersta grad af klimatet, af ovanlig regime, af kalla rum, dessutom ha de stackrarna ingenting att företaga sig; allt detta måste skära öfverbefälhafvaren och det öfriga befälet djupt i hjertat; för öfrigt — siutar skrifvelsen — måste man erkänna att dessa soldater äro några hedersmänp, hvilka bland annat öfverensstämma med oss, tyskar, deri, att de anse det vara det bästa både för dem sjelfva och oss, att de ju förr desto heldre finge vända hero. Danska regeringens svar på den sista Palmerstonska noten lärer blifvit genom utrikesministeriet utfärdadt. Man tror sig: med visshet känna att regeringen icke obetingadt ingått på Paimerstons förslag om vapenhvilans-förlängning. Vilkoren skola angå såväl den projekterade tiden, som en garanti för vapenhvilans fullständiga genomförande. Från Åbenrå berättas att en mindre väl känd person derstädes, en d:r Mordhorst blifvit, för sitt oanständiga och ohöfliga beteende mot några svenska officerare, utvisad från den lokal, der garnisonens officerare hvarje afton plägade samlas. Hr Mordborst hade sedan haft den fräckheten att sända en f d. fri-skare-underofficer med en utmaning till en af de officerare, Hvilka verkställt utvisningen. Naturligtvis har ingen ansett sig böra upptaga denna handske. Bestyrelsekommitteen har ålagt hr Sarauw att inom 3 gånger 24 timmar återkalla sin famösa kungörelse rörande magistratens afsättning i Åbenrå, och detta på samma sätt som han sjelf hade begagnat, nemligen genom offentligen uppslagna plakater. Hr Sarauw skall, då försöket misslyckades, hafva vändt sig till kommendanten för de neutrala trupperna i Abenrå, öfverstelöjtnant Schröder, och kommunicerat denne ett väldigt bref, deri han, kommendanten,anmodades att ställa sina trupper till Sarauws disposition. Öfverstelöjtn. Schröder svarade helt enkelt att han endast på borgmästar Knudsens reqvisition kunde använda militärmakt; hade hr Sarauw absolut behof af väpnad styrka, så finge han först begära den af borgmästaren, (den hr Sarauw nyss förut förklarat afsatt!) I Öresundsposten läses: Det berättas lustiga saker om Beselers förhållande till Bonin och den preussiska regeringen. Han, ståthållaren och regenten, törs icke röra ett finger, utan att han först med elektriska telegrafen erhållit vederbörlig vink från Berlin. För kort tid sedan ville Beseler