Aftonbladet – 14 februari 1850, sida 1

DEN LYCKLIGASTE QVINNA I VERLDEN. ) AF CHARLOTTE DESOR. Hon satte sig och återtog sitt arbete; men i hennes uttrycksfulla drag läste jag hennes inre lidande. Hvarken hon eller jag skulle i detta ögonblick kunnat återföra samtalet på hvardagssaker; jag insåg dessutom att bästa medlet att förströ henne vore att skaffa hennes känslor tillfälle att gifva sig luft. Marie, sade jag har din mor aldrig talat med dig om din far ?) Åldrig, svarade hon. Och du, har du aldrig frågat henne derom ? En gång blott. Jag skall berätta händelsen. Jag var ännu bara barnet — sex år gammal, tror jag. Min stackars mor förde mig till Luxemburgska trädgården så ofta som hon kunde, för att skaffa mig tidsfördrif och rörelse. En söndagseftermiddag, då vi voro der, träffade vi en liten flicka, som följdes. af sin amma; hon sällade sig till oss, och vi begynte begge två att springa omkring och hoppa, framför min mor som följde oss. ; En ung qvinna, med glädtig uppsyn, och småleende stödd på en ung mans arm, visade sig i detsamma vid andra ändan af alleen. Min lilla lekkamrat sprang emot dem och, ropade: Mamma! Pappal och kastade sig Först i famnen på den ena och sedan på den andra. Jag hade tvärstadnat, och såg på... nu vänre de jag mig om... min mor nalkades ensam och dyster... jag. sprang emot henne, mina tankar voro förvirrade... För första gången märkte Jag en tom plats vid hennes sida... att någon fattades hos oss. — Barndomens minnen äro outplårdiga: jag känner ännu tryckningen af hen———L ) Se A, B, N:is 25—537.;