Aftonbladet – 13 februari 1850, sida 3

i landsorterne låtit dem uppbära prenumeration å våra tidningar och periodiska skrifter till samma pris, som i : hufvudstaden, allt: under förutsättning att få åtminstone under årets lopp tillgodonjutaden portofribet -för våra försändningar, hvarom vi hitintills varit försäkrade; och då det vidare nu är en ren omöjlighet, att å den ofta nog kanske ej mer än en eller annan timma, som är att påräkna från utgifvande af våra tidningar och deras försändande med posterna i stundom hundradetals exemplar till en enda kommissionär, hinna förse hvarje tidningsexemplar eller bokhäfte med särskildt korsband, samt den låga prerumerationsafgift vi, just i beräkning på portöfriheten debiterat, ej heller medgifver oss att, jemte det kommissionsarfvode vi för prenumerationsmedlens uppbärand? redan måst vidkännas, nu äfven erlägga postarfvode för våra tidningar och skrifter, så täcktes eders Kgl. M:t nådigst finna i hvilken svår ställning vi nu blifvit försatte ge-om meranämnäe påbud, och hvaröfver vi finna så mycket större skäl att beklaga oss, som detsamma emanerat först då prenumerationsmedlen för året redan bunnit uppbäras och våra förbindelser till allmänheten sålunda äfven äro ingångna, samt för öfrigt icke heller lemnar oss det ringaste rådrum för ordnande på annan väg af våra försändningar, utan redan i går blifvit tillämpad, ehuru det först i lördagsafton bekantgjordes. Med anledning häraf anhålla vi nu också i un derdånighet om upphäfvande af meromförmälde påbud, eller åtminstone att detsamma måtte för nu ingångne året suspenderas; hvarjemte vi lika underdånigt hemställa ait, i afbidan på ärendets slutliga pröfoing, all vidare tillämpning af påbudet genast måtte inhiberas. (Insändt.) Uti den berättelse om Marsoroligheterna i Stockholm år 1848, hvilken genomgått flera numror af den, såsom kändt är, under hofvets auspicier utgina, af Hr kammarjunkaren Pontin redigerade tidningen Morgonbladet, förekommer för i tisdags några bittra utfall mot den kår frivillige, som under dessa dagar uppträdde till skydd för den allmänna ordningen. Det heter nemligen, — sedan man korteligen realiserat denna kårs verksamhet —, a!t den nde följande dagarna mångdubbades — sedan all fara var förbi, och i en, tillagd not försäkras, att ,sedan truppernas öfvermakt var gifvenn, skyndade personer, hvilka tiilförene uppviglat folkhopen på gatorna, att inom denna kår uppträda såsom ordningens nitiske försvarare. Ios. har icke denna gång för afsigt att piöfva halten af Morgonbladets berättelse i dess helhet, icke heller alt närmare granska de här ofvan meddelade speciela yttranden. Sådant kan anses d:.sto mera öfverflödigt, enär hela hufvudstaden tacksamt erkänner, att nämnde kår, hvars förvämsta syfte ver, att genom ett bestämdt uttalande af de bildade klassernas opinion verka på den vilseledda hopen, i detta afseerde fullt uppnådde sin afsig:. Köndt är äfven, att vi ega den att tacka, det Marsoroligheterna antogo en sådan mild karakter, och att icke blod äfven Måndagsaftonen flöt på Stockholms gator. Det var nemligen der, som till ett antal af 5 å 600 personer utur embetsmannaklassen, börsen och den bildade medelklassen, när kanonerna redan voro laddade med kartecher och man hvarje ögonblick vänr tade en ny blodsutgjutelse, spridde sig bland den uppretade hopen på Stortorget och i Storkyrkobrinker, samt genom öfvertygelsens makt lugnade sinnena. Vi bafva äfven hört, — och hr Pontins chef grefve Lewenhsupt torde i detta fall kunna lemna närmare uppiysning, — att det endast var på bestämd anhållar, som ett ringare antal af dessa frivillige under några dagar fortsatte sin vaktgö:ing, — en vak!göring, som, ehuru truppernas öfvermakt var gilvenp, då ännu icke ansågs alldeles. utan värde. Som sagdt är, vi vilja icke fästa oss vid dessa omständigheter. Pe män, hvilta i ett kritiskt ögonblick uppträdde för ordningens sak, ha icke fordrat något erkännande; ty de uppfyllde endast en medborgerlig pligt, hvilket ju alltid innebär sin egen belöning, Men vi måste anmärka det taktlösa, opassande, okloka deii, att en tidning, som anses, eller ger sig ton af att stå i närmare beröring med hofvet, nu sedan: all fara är förbiv-utan nD:gon slags gifven anledning tillåter sig förotämpsnde utfall emot! personer, hvilka då representerade kärnan af: Stockholms bildade befolkning, och hvilkas känslor, om icke af tacksamhet, dock af politiska skä!, måhända förtjenat någon skonsamhet. Morgonbladets försök att slå sig till riddare på de frivilliges bekostnad, torde således — om också fashionabelt — icke just göra redaktionen förtjent af några sporrar. Likt mycket! annat i samma tidning stämplar det genast sitt upphof — narren, som endast upptageu af sin i alla afseenden obetydliga personlighet, mäter allt efter sin egen måttstock; — Lillepytt-chevalieren, han densamme, som i sin 0förmåga att fatta någon slags moralisk elevation, — en ny Don Quixote en miniature — hvässar sin lans och rider sperr emot sitt folks största karakterer, gör S:ta Brita till en giftblanderska och Carl den XII till:en göck. Pet måtte stå illa till med det fashionablan inom la haute vole, så vida det kan anses rep:esenteradt af en dylik personnage, — ännu sämre med tänkesätten inom densamma, så vida de kunna anses uttalade genom ett sådant språkrör. Säkert sku!le vederbörande icke förlora på, om man äfven af tonen i deras tidningar funne bekräftadt hvad nstioren så gerna önskar tro, att man derstädes älskar det högsinta, )edb:ra, fosterländska, men föraktar det småsinnade, narraktiga och löjliga. Änuvu en reflexion, Herr Pontin, kammarjunkarer, aristokraten ex nobili officio, har nedlåtit sig ända derhän att uppträda inom den plebejiska bildningscirke!n och fungerar der