Aftonbladet – 13 februari 1850, sida 1

PEN LYCKLIGASTE QVINNA I VERLDEN. ) AF CHARLOTTE DESOR. Gårdagen hade hon begifvit sig ut för första gången efter den sjukdom som mötet i Luxemburgska trädgården ådragit henne. Under sin långa tillfriskningstid, bade hon väl arbetat som vanligt; hon miste det! — Men alltför matt att gå ned och upp för de fyra trapporna, hade hon icke gått ut. Det var jag, som gick bort efter hennes arbete och bar det tillbaka. När hon nu tyckte sig vara frisk, hade bon: gått till kyrkan, att tacka Gud för det han hade bevarat henne åt hennes lilla dotter; och på samma gång hade hon äfven inköpt några saker, som behöfdes för hennes arbete. Den dagen fick hon dödsslaget. En lindrig torrhosta plågade henne sedermera nästan ständigt. Symptomerna af den bröståkomma, för hvilken hon dukade under vid tretiofyra års ålder, försvunno sedan endast skoftals. Hon hade blott mellantider af helsa, men som år efter år blefvo mer och mer korta. Jag är säker på, att det var hennes stora ömhet för sin dotter, :som uppehöll henne den långa tiden: Jag miste lefva, och jag skall lefva — Gud vill det — ända till det min dotter icke behöfver mig mer. Och denna lefvånde tro, denna fromma förtröstan åstadkom ett underverk ! Marie lemnade henne icke en timma, natt eller dag; det var ett intagande barn, stilla, undergifvet och läraktigt: allt hvad hennes ståckars mor sjelf hade varit i sin egen barndom. Marie har fått en god uppfostran; enkel, men med tillräcklig undervisning, för att utveckla hennes förstånd och bereda henne nöje af läsning, den enda förströelse som stod henne till buds. Marie har en vacker handstil, känner franska ) Se ÅA, B. N:is 33—36.11 3