Aftonbladet – 13 februari 1850, sida 1

att gå öfver det med en mängd folk och granna vagnar fyllda torget framför kyrkan. Af nyfikenhet gick han ditin för att se på den stora vigselhögtidligheten som firades der, och råkade med. det samma att blifva vittne till uppträdet i den heliga jungfruns kapell. Den unge arbetarens goda bjerta förmådde honom att lemna brudståten derhän, för att i stället, med den stackars förgråtna. flickan i sina armar, följa det sorgliga tåget. Till hans stora öfverraskning, vände det sig till: hans eget hem; han kände hvarken modren eller barnet, fastän han bodde i samma hus. Under de år, som följde på denna bändelse såg jag stundom hos Therese hennes beskedliga och tjenstaktiga grannqvinna, 1 sin drägt, sitt språk och sitt sätt att vara, liknade hon handtverkarehustrur i allmänhet, ehuru just icke af den mest obildade sorten. Med hennes son kom jag icke att göra bekantskap, derföre att Therese, för sin dotters skull, icke omgicks med honom. Fru Thibauts man hade varit faktor på bröderna Didots tryckeri, men fallit ifrån unden sina bästa år. Han hade icke lemnat sin enka annat arf än frukten af sina besparingar: ett obetydligt kapital, samladt genom träget arbete. Men med denna tillgång samt genom eget arbete hade hon uppfostrat sin son och förskaffat honom undervisning. Vid den tid som jag nu kommer att omtala, bade denne son uppnått en ålder af jusofem år. Han var sältare och förtjente fem francs om dagen i samma tryckeri, der hans far hade arbetat och der han efterlemnat ett hedrande minne. Julien. Thibeaut var en aktningsvärd yngling, värderad af sina förmän, älskad af sina karrater;och genom sitt goda oppförande, sitt stilla och ordentliga lefnadssätt, var han en stolthet och en glädje för sin mor. i: Sådana voro de underrättelser, som jag fick uf Therese, hvilken numera knappast lemnade in säng. Vid samma tillfälle underrättade bon nig, icke om något föreslaget, utan om ett re