Aftonbladet – 13 februari 1850, sida 1

språket grundligt, har insigter i historien och geografien, och har af sin mor ärft den fina ton, det utmärkta språk och sätt att vara, som bon sjelf inhemtat af sina första beskyddarinnor. Mången gång igenkänner jag i Thereses dotters språk samma uttryck som så ofta begagnats af er fru farmor och af fru Helena, er faster: Men undervisad genom sin hårda erfarenhet, ville Therese att hennes dotter, som icke ägde några rikedomar, skulle i sitt arbete finna utväg att berga sig på egen hand. Afven det understöd, som är anslaget åt Marie, skulle icke förslå till alla de beqvämligheter hvarvid hennes uppfostran vant henne och till hennes hvardagsbehof, . hvilka äro, helt andra än de vanliga hos folk af hennes stånd. Hennes försigtiga mor lärde henne att laga spetsar, ett yrke, hvaraf hon sjelf alltid bade haft sin bergning allt sedan hon kom till Paris. Vid tolf års ålder var Marie redan en skicklig arbeterska. Och vid femton år nödgades det raska barnet sjelf påtaga sig hela den börda, som förut hade burits af. dem begge. Therese, hvars helsa blifvit undergräfd af själslidanden, och som var utinattad genom ansträngdt arbete och den långvariga sjukdom som förtärde henne, nalkades hastigt grafven. . Det var vid den tiden hon gifte bort sin dotter. Vv. Uti samma hus som Therese, forUor SaintJean, bodde, i ena liten våning midt emot hennes, en enka med sin son. Ling tid hade de förblifvit fullkomligt främmande för hvarandra. Therese besökte ingen. Deras bekantskap begynte den dag man hade hemfört Thereso såsom död från kyrkan SaintSulpice. Fattigt folk emellan bistår man hvarandra, ers nåd. Thereses grannqvinna sökte hjelpa benne, vårda henne, vaka öfver henne; och tyvärr fick bon ofta efteråt anledning att tjenstvilligt fortsätta sitt barmhertighetsverk som sjukvakterska. Skickelsen, som: bestämmer öfver så mycket här i verlden, hade äfven velat att fru Thibauts son, då lärling i ett boktryckeri, kom