Aftonbladet – 12 februari 1850, sida 3

skiften, utan äfven i en tilltagande sträfvan till jordbrukets upparbetande och tillväxt. Laga skiftena,l: som mött så mycken ovilja, serdeles hos allmogen, anses nu mera som ett hufvudsakligt vilkor för jordens bearbetning, och som bevis på deras fortgång må anföras, att inom Wiby socken, hvilken är en af de större inom länet, laga skiften, med undantag ef en by, öfvergått hela socken. Hvad åter odaljordens beredande till större växtkraft och äring vidkommer, så, ehuru framstegen härutinnan icke äro, i i förhållande till odlingsfliten, att jemföra, så igenfinnes dock ett lofvärdt bemödande i detta afseende temligen allmänt inom länet. Odlingen af foderväxter och i sammanhang dermed ladugårdsskötselns framsteg sakna visserligen! icke heller anledning ati omnämnas. Ehuru båda l dessa ämnen antyda fortgång till förbättring, återstår likväl mycket aw härutinnan önska. Att af-l sättningen på Stockbolm af ost och smör årligen är i stigande, inhemtas af de uppgifter, som förvalt-! ningsutskottet äfvea i är varit i tillfälle att erbålla öfver transport af dessa varor på Hjelmare kanal. Transporten af smör som 4847 utgjorde 4,894 1El 4848 4,788 var 4849 6,058 Transporten af ost som 4847 uppgick till 561 1848 1,636 var 1849 4,873 Förvaltningsutskottet anmärker äfven nu, att siffrorna för sistförflutne år torde representera ett allt för ringa belopp af de partier ost och smör, som verkligen från länet argått till Steckholm. Många jordbrukare använda äfven afkok på krossadt linfrö, till. utfodring åt kalfvar. Ågaren af Riseherga har under sista höst med fördel begaghat sådant afkok till utfodring åt hela sin ladugård. Utfodring med linfrö har i England blifvit mycket antagen, och för vårt land, hvarest rotfrukterna svårligen kunna förvaras längre än till Februari månad, åtminstone hvad rofvorna beträffar, skulle linfröet, på nyssnämndåe sätt användt, blifva, sedan rotfrukterna tagit slut, ett värdefullt utfodringsämne, och ett säkert surrogat för dranken. Ett ef de föremål för odling, som helt och hållet synes tillbakasatt, är ostridigt odlingen aflin. Denna odling synes snarare afän tilltagit. Ena allmän brist af denna :produkt skulle otvifvelaktigt äga rum, om ej orten förseddes med denna vara från Norrland ech Westergöthland. Obenägenheten till odlingen af lin hos joräbrukare i Nerike måste sökas i andra omständigheter än misstroende till jordens tjenlighet och förmåga att bära detta säde. Förvaltningsutskottet vill finna orsaken till denna obenägenhet dels utiokunnighet om linets beredande till en värdefull vara, dels uti det arbete, som på linets beredande måste nedläggas, hvilket jordbrukare anse upptaga för mycken tid från det egentliga jordbruket, samt derifrån i öfrigt vara till be skaffenheten alltför åtskiljdt. Ätt denna varas odlande och beredande för åtskilliga andra länder är kögst vigtig, är allmänt kändt. Flerestädes i Tysktand, och synnerligast i Belgien, utgör linets odlande och beredande en hufvudsaklig inkomstkälla för landet. Uppgifter finnas derom, att det till sin areal inskränkta Belgien åstadkommer en export af lin, uppgående till icke mindre är 34 millioner francs. Enligt beräkningar betalar Ergland årligen till utlänningen 6 millioner p:d sterling (som är cirka 79 millioner -svenskt bko) för lin, frö och oljekakor. En vara, som :utgör ett så -stort värde i andra länders industri, borde äfven vara värd att här vinna en större uppmärksamhet än den nu gör. För denna odlings uppdrifvande ur sitt lägervall inom provinsen, anser förvaltningsutskottet att en förening bland jordbrukare för linodlingens :befrämjande skall vara af synnerligt värde. Denna förenings verksamhet skulle först och främst bestå uti en ömsesidig förpligtelse att årligen i vissa år beså en större eller mindre :jordiott med lin. Den skulle sedermera, antingen genom utsändande af sinhemske män, eller ock införskrifning af utlänningar, bereda tillfälle till fall sakkännedom om linets beredning till tåga, och slutligen föranstalta om lokaler, i hvilka beredningen handhafdes och utfördes oberoende af jerdbrukaren, hvilken alltså ej hade annat att med linet Böstyra, än att odla växten, upprycka densamma, aftröska knoppen samt frakta linet till det ställe, der han finge det, emot betalning, rött, skött och till tåga behandladt. Denna tåga knude derigenomblifva en värdefull -vara antingen till afsalu eller för busstöjden. Ur en till samma årsberättelse hörande beskrifning om Wiby socken meddelas angående verkningarna -derstädes af laga skiften samt om arbetet med jordvinning genom stenars borttagande: Dessa laga skiften, i allmänhet mötta med ovilja, . såsom källor till stora kostnader och mångfaldiga : olägenheter och förluster, hafva, sedan de väl hunnit fulibordas, väckt allmän belåtenhet. Deras första omedelbara verkan har, såsom nyss är antydt, varit byarnes sprängning och de enskilda gårdarnes! utflyttning, samt vackrare, snyggare och i allo ändamålsenligare anläggning; den andra nödvändigheten, isynnerhet för de utflyttade, att genom ny jords upptagande ersätta de förlorade andelarne i odaljorden, och den tredje — icke den minst vigtiga — ryckandet utur de i århundraden oförändradt tramd pade samma spåren och sinnenas öppnande för möjp ligheten, ja nyttan och nödvändigheten af ett annat, d bättre och fullkomligare brukningssätt, i hvilket J frambringandet af foderväxter göres till en hufvudsak. Närmandet till ett sådaBrt mera rationelt jordbruk, om än för närvarande ingalunda allmänt, är dock här och der omisskännligt. Odlingshågen har ej upphört med skiftenas fullberdan, ehuru, sedan det omedelbara tvånget upphört; den något aftagit i ifver. Under året 4849 anses närmare 4100 tunnl. nyjord, mest på fast mark, vara dels företagna till odling, dels såsom färdiga lyda till gamla odaljorden. En annan slags tillökning af odaljorden uppkommer genom borttagande af sten ur åkrarne och annan odlad mark. Sten finnes här i vissa trakter till en mängd, som i väsendtlig mån förhindrar åkerns skötsel, ja gör ett riktigt bruk alldeles omöjligt. Uppmärksamheten på detta vigtiga ämne har de sita åren blifvit väckt och ifvern har börjat visa sig Hlmännare att rödja sina åkrar och göra dem stenria. Gärden, der man i långa tider, år efter år, kryssat sig fram omkring stenrösen och tätt vid varandra i ytan stående jordfasta stenar, utan att bekymra sig om bortiagande af en enda, ehuru den omkring. dem sig samlande syran och omöjligheten att använda något annat redskap än årdret bordt derom påminna, börja flerestädes att visa sig släta, stenfria och öppna för äfven det fullkomligaste bruk. Sista året har i detta hänseende ådagalagt en stigande ifver, och flere tunnland fruktbar jord harifö terigenom blifvit vunnen, ehuru naturligtvis belop-lc et ej noggrannt ken bestämmas. Vanliga sättet att le ortsk fa sten. är att på stället nedgräfva den. Detta å r visse, igen det vigaste, men ock i alla afseendenö et sämsta. Pen myckna råalf, som härigenom komrer i dagen, Visar ofta många år derefter, genom in. ofruktsamhot, hvarest en sådan stensamling är