Aftonbladet – 12 februari 1850, sida 3

a ff a Moo att denna hoax infördes såsom varande från Morgonbladets egen korrespoadent. — Tiden för i Lördags innehåller ett rätt Ikuriöst utdrag ur ett af de många tal, som nyligen vid engelska möten blifvit hållna ändamål att agitera för återinförande af probibitifsystem i allmänhet och spannmåiålstull isynnerhet, i godsegarnes intresse, som nu se sig botade att få nedsätta räntor och arrenden Vid dessa tillfällen har bitterheten isynnerhet lvändt sig emot den store talaren Richard CobIden, som en talare vid ett tillfälle sade sig Iskola hänga, om han hade honom der, andra åter kallat bonom för en skurk, 0. s. Vv. Vi införa här några ord af det burleska stycke som Tiden med mycket sjelfbehag meddelat, loch hvilket egentligen handlade om Cobdens tal emot de ryska och österrikiska lånen: SÅr 1835 försäkrade Cobden förpakterne, att om Ide understödde frihandeln, skulle korntegarne få he bestånd. Sedan målet var vunnet, begaf sig man. nen ut på resor och -kom igen tio gånger mer djeri loch oförskämd än någonsin. Knappt hade han sti git i land förrän han gick i borgen fär, att det häIdanefter ej skulle finnas något krig tili mer i verlIden, utan allmän fred. I nästa ögonblick befanr Isig hela kontinenten i ett allmänt krig. En annar Idag, då Ryssland skickade Österrike hjelp för at Iqväsa upproret i Ungern, hvad gjordeshan då? Har pålyste ett möte i London och sade: sJåg vill qväss .kejsarn i Ryssland; ;jag har rest i det landet och kan försäkra er att -kan är utfattig och förmår ej det ringaste. Efter några veckor var upproret stil ladt och kejsar Nikelaus återgaf landet åt sin laglige herre. — När sedermera Österrike ville upp: taga ett låni England, sammankallade Cobden et: nytt möte i Londen-cch sade: Jag vill qväsa alla kapitalister, som skulle våga låna Österrike en stilling; jag vill reta opp hela England emot dem, så att man skall peka finger åt dem. Men knäppt var mötet slutadt; förrän lånet var fulltecknadt, och Cobden, flat som en hund, begaf sig, med svansen melian benen, ner tillsYorkshire. ; En engelsk tidning :anmärker i anledning af dessa tal den påfallande olikhet, som visar sig emellan de tal, hvilkashållas å protektionisternas eller-prohibitisternas sida, och dem man bör ifrån frihandelns anhängare, då de förra nästan alltid äro affattade i en plump pöbelton, skällsord, m. m., medan de sednare i allmänket utmärka sig för ett vårdadt och bumant språk. ——MB—Kt— — Ör ett bref från professor Bergfalk (dateradt NewYork d. 8 Jan. 1850.) Mediandet fortfar jag att finna mig belåten. Ehurr icke alldeles -så intagen som , är jag likväl öfvertygad, att Amerikas institutioner på det tela utbilda menniskan bättre än våra europeiska. Den stora mängden är öfver all jemnförelse i Ny-England och New-XYork mera bildad än dess likari Europa; och djupare vetenskapliga koch artistiska forskningar blifva med hvar dag vanligare. Amerikas bildade män känna hvad: sem fattas dem bättre, än vi känna våra brister, och den dem egna energien är en borgenr för, att de på fullt allvar skola söka hinna och om möjligt öfverflygla oss. Om homeopathien kan jag berätta dig, att homeopathiska läkare finnas och blifva rika i alla stora Atlantiska städer: Boston, New-York, Filadelfia 0. s. v. ända red till New-Orleans: att de äfven finvnas och hafva praktik inne i landet vid Hudsonfloder; och att de i New-York förenat sig att inrätta ett Hahnemannskt kollegium, d. ä. en homeopathisk fakultet. I morgon inaugurerss Hahnemannska kollegiet med ett tal af dess förste president, John F. Gray, m. d. i Hope-Chkapel. This — säger The daily tribune, i min tanka NewYorks bästa tidning — will be an oecasion of great ipterest to the numerous enlightned diseipels of the homeopathic school. (Detta skall blifva ett tilltälle af stort intresse för de talrika, upplysta lärjupgarne af den homeopathiska skolan. BT 2 a rr ER