Aftonbladet – 12 februari 1850, sida 2

Det var besynnerligt! inföll jag. Aldrig, ers nåd, uttalades Therese Huberts namn herr markisen och mig emellan. ,Några månader sednare, fortfor Saint-Jean, förmälde sig herr markisen de Lestanges med fröken de Chateau-Briars, en ättling af det lysande huset... er fru mor, ers nåd. Vigseln skedde i Saint Sulpice och med stor ståt. I det ögonblick då brudtåget skulle gå in i sakristian och gick förbi den Heliga Jungfruns kapell, knäböjde der en ung enkelt klädd qvinna och en helt och hållet hvitklädd flicka. Vid sorlet af de många stegen, såg den unga qvinnan sig om... hastigt stod hon upp och vände sig åt de förbigående, med stel blick; derefter upphof hon ett qväfdt rop och nedföll orörlig på stengolfvet. Nödropen från barnet, som under snyftningar vred sig öfver sin mors liflösa kropp, drogo dit folk. Bredvid den sorgliga gruppen fann man ett litet pakett, som halkat ur den olyckligas maktlösa hand; man öppnade det och fann deri lärft, tapisserigarn och ett symönster, som var instucket i ett brefkuvert. Enligt adressen på detta, bar man qvinnan sanslös: bem; hon följdes af det gråtande barnet, som stödde sitt hufvud mot axeln på en ung g0sse i blus, och som hade af barmhertigbet tagit hand om det. Denna qvinna var Therese Hubert samt hennes dotter Marie, då tre och ett halft år gammal. Intet qval-har blifvit mig besparadtl; yttrade hon, men med en: engels saktmod, när hon dagen derpå låg förkrossåd på sin säng, rof för en brinnande feber. (Forts. följer.) — Snällposten i Malmö meddelar under rubrik: Huruledes hospitalet i Malmö bör kunra få sig många svin en kunglig förordning från Fredrik I:s tid, enligt hvilken alla, som cga svinkreatur, åläggas att nappa ryggborsten af svinen, vid äfventyr att de fullvuxna svinkreatur, som under fällningstiden sommarmånaderna bofinnas hafva sin pels onappad, äro förfallna, hälften till beslagaren och hälften tiil närmaste hospital.