DEN LYCKLIGASTE QVINNA I VERLDEN. AF CHARLOTTE DESOR. Nio år hade förflutit sedan den unga markisens bortresa; hans återkomst väckte allmän förtjusning. Hans mor och hans syster voro likasom yra af glädje, och kunde aldrig nog beundra hans förnäma utseende, hans vackra växt, hans ädla skick; ty han var utmärkt för allt detta. Och vi alla, familjens gamla tjenare, vi voro också stolta deröfver; vi delade vårt herrskaps lycka. Vid den tiden hade Therese fyllt sitt sjuttonde år. Hon hade aldrig räknats till tjenstfolket; hon spisade tillsammans med guvernan-. ten och den gamla hushållerskan, som hade varit markisinnans amma; — och när det icke var främmande i salongen, arbetade hon der på allahanda småsaker tillsammans med fröken, som nästan aldrig var skiljd ifrån henne. Vid första anblicken utmärkte sig Therese icke genom något annat än sin ytterst enkla klädsel (hon var i alla fall klädd som en dam) och det naturliga utseende af värdighet och höghet, som röjde sig i hela hennes väsen. När man såg närmare på hennes bleka och milda ansigte, hennes fina och regelbundna drag, hennes smärta och höga vext, hennes sätt att vara och hennes åtbörder, på hvilka beroendet hade tryckt en ovanlig varsamhet och blyghet; så fann man henne högst intagande; det var ett lifligt intresse, nästan vördnad, som den ödmjuka unga flickan ingaf. Hon var afhållen af alla. Hennes anspråkslöshet, hennes godhet under sin lycka, förnekade sig aldrig, och det tycktes som om hvar och en ibland oss högmodades öfver att se benne så fullkomlig, så förståndig och så värd all den godhet som man visade henne; och utan att någon hade fått tillsägelse eller tillå).Se A, B, N:is 33, 34 och 35. TR