s. att de så kallade konstitutionelle hafva klagat, knotat, jemrat sig och hotat — men slutat med att votera efter begäran eller i det närmaste så. Kronans manöver bärvid var den vanliga: i ett par af sina förslag hade den beredt en prutmån på ministerens fordringar, och detta var nog för att göra alla det konstitutionellss ängsliga eller vacklande anhängare till öfverlöpare. I trots af detta nesliga affall gick pärskapet endast igenom med 12 rösters majoritet, och äfven denna så tvätydiga seger vanns blott derigenom att de 14 polackarne i kammaren, helt oförmodadt och i det afgörande ögonblicket, förmåddes afhålla sig från omröstningen, medelst den förespeglingen genom furst Radziwill, att om förslagen gingo igenom till följd af denna återhållsamhet, så skulle den föreslagna gränsskilnaden emellan de polska och preussiska delarne af storhertigdömet Posen icke mera komma i fråga. Utgången har väl mottagits med skrik och hån, och kan med detta bihang knappast vara angenäm för reaktionen sjelf; men hvad gör det till hufvudsaken? Förloppet är snart glömdt och målet är vunnet. En långt obehagligare omständighet är det genom gref Arnim föreslagna och af kamrarne antagna vilkoret, att pärskapet först skall införas den 7 Augusti 1832; ty under Europas nuvarande jäsning kan det vara ovisst nog, om ett nytt pärskap, som först skall börjas 2!, år härefter, någonsin får en början. När bifallet till amendementet om den nya högmålsdomstolen tycktes alldeles omöjligt att ernå, hittade man på att förvandla den till en jurydomstol, och nu gick amendementet igenom med stor majoritet. Förslaget till en dylik domstol utan jury, tjenade emedlertid att blotta styrelsens harm öfver de många missräkningarne den gjort genom våra juryers hägn emot politiska förföljelser. Prinsen af Preussen har för öfrigt utan omsvep beklagat sig öfver att de edsvurne visat sig så milda vid politiska anklagelser och — så stränga mot vanliga brott! Man förråder genom dylika drag på hvad ståndpunkt begreppet om rätt och orätt befinner sig, 1 våra högre och högsta sambällskretsar. I verkligt konstitutionella länder — i England t. ex. — der man lärt sig beräkna förhållandet emellan regering och folk med mera lugn och mindre passion, förekomma deremot politiska anklagelser sällan; tager regeringen der någon gång ett sådant steg, så vet den förut att den har allmänna öfvertygelsen för sig, att ett verkligt brott ägt rum, och a:t juryn skall fälla. Men när regeringen hos oss, efter en så kort tids rön, och i trots af sin oktrojerade jurylag, som ger oss edsvurne efter polisens val, redan förtviflar om det allmänna samvetets medhåll och griper efter undantagslagar, så kan det icke undfalla någen att bon icke har något begrepp om konstitutionalitet och intet anlag derför. Hennes ståndpunkt är blott skenkonstitutionalismens; och när man från den betraktar hennes beteende, visar det sig ganska förståndigt. Hon känner sitt folk och skulle svårligen hafva, äfventyrat att kasta de femton amendementernpa åt representationen, om hon ei vetat hvad man kan bjuda den. Också vann hon allt det väsendtliga, med undantag blott af fideikomirissförslaget; men detta lyckas nog sedan, när man försöker på rigtigt allvar. Den nuvarande ministeren har en troliformel, som lyder så: Vi draga oss undan, om våra försiog ej godkännas och sedan får man :e bvem som kommer efter ossln — och med dessa ord får den ja till allt; ty mot skräckgestalten af en minister ur yttersta högern, och den dermed hotande faran för hela konstitutionsfarsens slut, håller ingen af det konstitutionella partiet stånd. En konstitution vill det ändtligen hafva till hvad pris som helst, äfven om det blott är ett sken, ett stycke papper, och inbillar sig att detta ändå är, som de beskedliga grundlagsfaddrarne säga, en börjans. De märka icke att tre fjerdedelar af nationen står missnöjd på jur, afvaktande det lämpliga ögonblicket att låsa omkull hela herrligheten som ett korthus. De 15 amendementernas framgång har förskaffat det egentliga folkpartiet en ofantlig tillvext; den allmänna valrätten har rotat sig djupt i allmänna tänkesättet, och öfvertygelsen om dess oumbärlighet har spridt och förstärkt sig vidare, i samma mån som reaktionen fortgått. Ingenting hatas och afskys så, som ett pärskep — om icke ett rådande junkerparti. Nyss hefva valen till Folkhuset i Erfurt igt rum; icke en tredjedel af rikets dertill be-ättigade valmän bafva deltagit deri. Fill och ERROR