Aftonbladet – 11 februari 1850, sida 2

vän, den syster, som jag hade eftertrånat under hela min lefnad! : Af Saint-Jean hade jag att få nödiga upplysningar för verkställandet af hvad jag åtagit mig; kanske kunde han äfven säga mig mycket annat, som jag brann af otålighet att få veta... Tre dagar efter min fars död lät jag kalla bonom. Saint-Jean, född i min farfars hus, hade i sextio år varit det stumma och trogna vittnet till allt hvad som hände inom. familjen; han var likasom en medlem af densamma. Hans hängifvenhet hade. öfvergått från slägte till slägte; han hade deltagit i huset de Lestanges framgångar, och uuder dess onda dagar hade han fördubblat sitt nit; Så länge hans tjenster kunde vara nyttiga der, hade det icke fallit honom in att han borde få hvila ut. Mina tårar runpno, när jag nu såg honom svartklädd från hufvud till fot, och på honom gjorde jag samma intryck. För några ögonblick iakttogo vi begge tystnad. Jag var den första som bröt den. Sätt dig, min goda Saint-Jeann, sade jag, sätt dig! Jag vill så; jag har att tala länge med dig.n Min far, fortfor jag ålade mig vid sin död uppfyllandet af en from pligt: afbetalningen af en skuld till en person, som jag ännu ej känner. Han har blott sagt mig att jag borde vända mig till dig. Förvåning, jemte en djup tillfredsställelse, röjde sig på den gamles vördnasvärda ansigte. Ol ropade han och lyfte händerna mot himlen, det är en engel der uppe, som har ingifvit honom denna goda tankel Gud skall välsigna er! tillade han och såg på mig med en obeskriflig rörelse. Min goda Saint-Jean, återtog jag, den person, som min far har menat, hvar bor hon? I Paris, ers nåd.n Hvad heter hon ?p Marie.n ,Huru gammal är hon? ,Tjugotre år. Hur ser hon ut ... är hon vacker? Rätt hveelig: ett ädelt utseende.