Aftonbladet – 11 februari 1850, sida 2

bos er farfar, markisen de Lestanges, och disyster åt abdissan Helena, er faster. Ännu såsom ung flicka blef Therese upptagen på slottet, i början såsom lekkamrat åt fröken Helena. Hon stadnade sedan qvar för att tjena till medtäflarinna i hennes studier. Stilla, flitig och läraktig, drog Therese fördel af lektionerna, som hon fick gemensamt med fröken, af en kunnig guvernant; fru markisinnan hade Jåtit denna komma från Paris. Detta skedde under revolutionstiden. Herr markisen hade emigrerat år 1793, cch tag t med sig grefven, sin son, er herr far, söm då var tjugo år gammal. Herr markisens hufvudgods hade blifvit tagna i beslag under revolutionen, och fru markisinnan begärde och lät förkunna äktenskapsskillnad emot honom, för att kunna rädda sin enskilda förmögenhet och hafva tak och bröd åt sina barn, äfvensom åt sin man; på den tiden brukade man så, ers nåd. Er fru farmors egendom låg i bergsbygden i Beaujolais; bondfolket der var icke elakt; hon tog sin tillflygt dit, och bodde der i ro under hela revolutionstiden. . Herr markisen omkom i Quiberon. Hr g efven, som följt honom, slapp genom ett underverk ifrån detta slagteri, kastade sig in i Vendee och lyckades sedan att komma tillbaka till England, der han stadnade qvar ända till amnestien, som beviijades under konsulatet; Fru markisinnan anhöll nu om siu sons utstrykning från emigrantlistan; det bifölls, och den 1 April 1802 ankom ban till Tremblåyes. Jag ser ännu detta uppträde. När man hörde bullret af postchäsen, som körde in på slottsgården, begaf sig fru markisinnan, åtföljd af fröken Helena, och af allt tjenstfolket, ända ned på gårdstrappan, för att mottaga sin son; genom sin fars frånfälle var han nu blifven hufvudman för hennes ädla ätt. När herr markisen inträdde i salongen, varseblef han Therese, som stod vid en tapisseriige, der hon arbetade gemensamt med guvernanten. Han gjorde en rörelse af öfverraskning och helsade vördnadsfullt. Det är herese Hubert;, sade frötea Helena, småskrastsnde. (Forts. följer.)