Aftonbladet – 11 februari 1850, sida 1

DEN LYCKLIGASTE QVINNA I VERLDEN. ) AF CHARLOTTE DESOR, Men idden att smycka mig hade deremot ieke fallit min mor in. Ni inser väl att markisinnan de Lestenges icke. kunde komma på den tanken att hennes dotter, om hon också hade varit både ful och puckelryggig, skulle kunna misshaga en hr Duval! Klockan var nära 3; halftimman bade slagit längesedan; Angålique kom ändtligen, för att underrätta mig att min mor väntade mig i salongen. I ett hopp var jag framför min lilla spegel .. Jag kommer, min bästa,, svarade jag med: obeslutsamhet, och rodnade och bäfvade: Hon betraktade mig småleende, och i denna blick låg både välvilja och missnöje. Månne den beskedliga menniskan hade lyssnat vid dörrarna? Jag vet icke. När jag inträdde i salorgen, satt min mor på den breda. förgyllda soffan med damastbeklädnaden, och med en pall under fötterna; hon arbetade på sitt tapisseri. Min far gick med stora steg fram och tillbaka; hans uppsyn var bekymrad, han hade armarna i körs. och hufvudet nedlutadt, och när jag gick fram! för att få den kyss som han alltid gaf mig då vi träffades, sade min mor: Kom och sätt dig hos mig, Helena; du skall hjelpa mig att reda silke.n Min stackars far! Jag förstod sedermera hvad han måste hafva lidit i detta ögonblick: Tio minuter förflöto så, under den djupaste tystnad. Då stadnade en vagn utanför porten. Min far darrade, min mor bleknade; mitt bjerta slog så häftigt att jag kunnat qvälvas. Salongens dubbeldörrar uppslogos ... Herr Duval... anmälte Saint-Jean, med en ton, en uppsyn... det låter icke beskrifva sig. Min far gick den inkommande hastigt till ) Se A. B, J2 33 och 34.