Aftonbladet – 9 februari 1850, sida 3

10 EE: Pe SRUURERUCIT Y: RÄTTEGÅNGSOcH POLISSAKER. Thörnqvistska. målet hade i dag upplockat en be tydlig mängd åhörare till rådhusrättens 4:de afdelning, der, sedan justeringen af sista rättegångsda gens protokoll försiggått, och ordföranden underrät tat parterne att vederbörligt läkarebetyg inkommit, upplysande det aktor häradshöfding de Berg vore af sjukdom hindrad, målets ytterligare handläggning föTetogs. Ordföranden väckte fråga om Thörnqvist kunde närmare uppgifva de personers yrke och vistelseort, hvilka skulle hafva pantsatt det af honom anhållna silfret; rättens vaktmästare hade icke kunnat få reda på dem. Thörnqvist förklarade med anledning häraf att han icke kunde för det närvarande om dem skaffa upplysning, men bedyrade att han var alldeles oskyldig till olofligt tillgrepp af detta silfver, som han fortfarande ville hafva betraktadt såsom blott pantgods. Magasinsförvaltaren i polisen, Widbeck, var tillstädes och anmälde, att bland det upplysta silfret hade källarmästaren Wahlberg på källaren Riga, källarmästaren Norling på källaren Applet och mamsell Flodberg, som håller sveitzeri i huset JA 4 vid Köpmantorget, igenkänt åtskilliga pjeser såsom från dem stulna. Af dessa personer kommo också hrr Wahlberg och Norling tillstädes, begge försedda med alldeles dylika pjeser, som de, hvilka anhållits från Thörnqvist. Hr Wahlberg hade under sistslidne September månad, då Thörnquist. ofta plägade besöka källaren Riga, förlorat 2:ne silfvenmatskedar, som nu befunnits hafva varit i Thörnquists gömmo, den ena med namnstämpeln nästan utplånad, men dock så, att man med tillbjelp af förstoringsglas kunde upptäcka dess likhet med namnstämpeln på de af hr Wahlberg nu företedde prof. s Hr Norling hade förlorat ett par silfvergafflar, af bvilka en blifvit funnen bland Thörnquistska panterna. Hr Norling visade att denna gaffel i allt liknade det prof, som af honom nu företeddes, ochj att namnstämpeln fullkomligt öfverensstämde med den stamp han äfven medbade. Thörnquist bestred att han innevarit på källaren Äpplet vid den tid, då hr Norling förmälde sig hafva förlorat nämnde gafflar, och yrkade att hr Norling skulle bevisa sådant, men ordföranden anmärkte det vara vida angelägnare för Thörnquist att visa sin irliga åtkomst till de ifrågavarande pjeserna:. Vidare förekom skräddarmästaren Christiansson, som anmält att han förlorat å en källare vid Jerntorgsgatan under loppet af Februari månad sistlidne är, 41 stycken silfvergaffiar, deraf 4 förkommit wid ett tillfälle då Thörnquist närvarit vid en å källaren tillställd sexa. Han ville nu med anledning deraf att Thörnquist låtit i Wimmerby uppsmälta silfver, för hvars åtkomst han icke kunnat redogöra, och Thörnquist redan i Norrköping blifvit dömd för stöld af si!fver, och i följd af hvad vidare förekommit, ställa Thörnquist till ansvar för tillgrepp af detta silfver samt yrkade med anledning deraf att de personer, som i Wimmerby tagit befattning med mnedsmältningen måtte blifva hörda, för upplysnings vinnande om de icke möjligen kunde finna likhet mellan de profver hr Christiansson förevisade öch några af de nedsmälte pjeserna. Att hrr Wahlberg och Norling genom stöld förlorat de pjeser, de nu igenkänt, ville Thörnqvist icke bestrida, men deremot bestred han hr Christianssons uppgift. Då denne likväl förklarade sig med ed vilja styrka sin uppgift derom, så hade den anklagade ingenting emot denna edgång. Slutligen fick handelsbetjenten Bergdahl förut afhörda vittnet Engvall ytterligare hördt angående hvilken dörr det varit, hvars lås vittnet påskrufvat, sedan ny nyckel dertill blifvit förfärdigad. Målet uppsköts på åtta dagar, och skulle skrifvelse afgå till Rådhusrätten i Wimmerby, med begäran att de personer, som kunde om det nedsmälta silfret lemna någon upplysning, måtte der, så vidt icke laga hinder möta, blifva såsom vittnen afhörda. ; Bergdahls harm öfver det oskyldiga lidande han fått utstå, och hvaraf han ännu har svårighet, då det naturligtvis inverkat på bans ekonomiska förhållande, har ofta under rättegångsdagarne och äfven i dag uttalat sig på det sätt, att Bergdahl blandat sig i det som angår silfverstölderna, i afseende hvarpå han likväl icke är målsegare. Detta föranledde ordföranden att antyda honom tystnad i dessa fall, då nog de som egde föra talan sådant skulle göra. — andra sidan fortfor Thörnqvist med den kallblodigaste hallstarrighet att påstå sig hafva fått de anhållna sakerna i pant af personer, som han icke nu kan skaffa reda på, men som han nog i framtiden skall framskaffa. Om han nu också skall lida, säger han, så skall han dock en gång bevisa, att icke han begått stölderna.