(Införes på begäran.) Ezxpeditionssekreteraren Ringborg, som svårligen hatar något författareskap högre än tidningsskrifveriet och thy åtföljande käbbel, har blifvit på det oangenämaste öfverraskad genom en, ur Wenersborgs tidning af Stockholms Aftonpost och Aftonbladet reproduceraed artikel, deruti han uppgifves såsom utgifvare af tidningen Den Conservative. Han vet väl att den nya tiden äfven i det afseendet icke förnekar sin liberala tendens, att den anser det vara tillåtet att, ur det enskilda lifvets afundsvärda lugn, framsöka hvilket namn som helst och sedermera efter godtycke dermed förfara, och han eger således icke rätt att beklaga sig öfver, att hans äfven blifvit ett mål för publiciteten. Men han hoppas tillika, att från den gamla goda tiden, så mycket åtminstone må hafva gått i arf till den nya, att en vederläggning af det utspridda ryktet, från det namnets innehafvare, icke skall blifva undertryckt. Han anhåller derföre ödmjukligen hos de tidningsredaktioner, som behagat upptaga detta rykte, att de äfven ville lemna rum för denna hans bestämda förklaring: att han med tidningen Den Conservative icke haft eller har det ringaste att skaffa. Onskande att så obemärkt och ostörd som möjligt få framlefyva den tid, som kan för honom återstå. ber han, en gång för alla, att hans namn må varda