Aftonbladet – 9 februari 1850, sida 1

DEN LYCKLIGASTE QVINNA I VERLDEN. d AF CHARLOTTE DESOR. M:e de Rivers fästade på sin unga väninna en lång och genomträngande blick. Hennes uppsyn uttryckte på samma gång ett ömt intresse och en lillig nyfikenhet: Var väl detta den så lättsinniga Helena, den bekymmerslösa? ... Men, när det kommer allt omkring, sade hon, har ni ju allt hvad som kan bidraga till lyckanp. Och likväl, svarade Helena och skakade sorgset sitt vackra hufvud, och likväl är jag olycklig). Åh, det är omöjligt, Helena! utbrast m:e de Rivers. Jo; jo!... inföll Helena, och likasom 0emotståndligt hänförd, tillade hon: Hör mig blott. Jag är tjugotvå år gammal, man kallar mig vacker; jag är rik, eitersökt, beundrad; allt hvad man kommit öfverens om att kalla njutningen af ett lysande och ståtligt lefnadssätt, allt detta äger jag; jag har ett präktigt hotell, de vackraste hästar, de vackr-ste juveler, de vackraste kasmirssjalar, jag ger dyrbara föter. Ja, ja allt detta är sannt... Och under dessa förgylda panel sofver jag oroligt... under mina vackra kasmirer bär jag ett bristande hjerta... I mina salonger, blänkande af elegans, vid kristallernas glindrande eld är allting dystert, färglöst, för mina ögon. Hvad som utgjort behaget cch det intagande deri, har försvunnit för alltid! Och, tillade hon, med ett otolkbart uttryck, jag bär döden i hjertat, medan jag hycklar yrhet och grdje midt ibland svärmarne, Som förklara mig ör den lyckligaste qvinna i verlden! Arma Helenal utbrast m:e de Rivers, och flyttade sig tätt intill sin väninna. AA a ÅA RR M Ex