Aftonbladet – 8 februari 1850, sida 1

af Frankrike! Man kan bli sjuk, när man ser rikets första värdighet bortkastas på folk af den kalibern! Men hvad är det egentligen för folk, de der Duvalerna? frågad: den gamle chevalier dUrsel sakta sin granne, kommendören Neyrac. Hvad Duvalerna äro? Ingenting alls, svarade denne helt högt. Det är bönder från min ort, som i sig sjelfva heta Thibaut. Farfadren till den här arrenderade jordbruket i vårt baroni du Val i Dauphint, och för att skilja honom från sina bröder kallades han i trakten Thibaut du Val. Men när min familj händelsevis vistades der, t. ex. vid provincialständernas sammanträden, hette han hos oss på slottet helt enkelt fader Jacob. -Min far intresserade sig för hans son, som var en skäligen förståndig gosse, och skaffade honom till skrifvare vid saltuppbörden. Från detta uppbördsverk tågade han sedan ut, med revolutionens bistånd, för att göra en skandalös lycka på leveranser till republikens armeer. Se der ursprunget till Duval, och till hans tvåhundratusen livres i räntor, som, det ena med det andra, nu har sin plats på pärskammarens bänkar., Alimänt skratt. . : Det är verkligen på verldens sista tid! ropade markisinnan de Monl. .. Har han icke varit deputerad ?, frågade någon. c vars Naturligtvis! Han lät göra sig till deputerad för att lätta uppkomsten ... Likasom så många andra af slägtet begrep m:r Duval ganska väl att deputeradeskapet var för honom ett medel, ett trappsteg. . . För öfrigt hade han ingen brist på exempel; från det ena efiergifvandet till det andra falla vi i det orimliga, sade mir de Neyrac, och höjde på axlarna. Men för hvilka förtjenster, när det kommer ut omkring, har man upphöjt honom till vär