Aftonbladet – 8 februari 1850, sida 1

DEN LYCKLIGASTE QVINNA I VERLDEN. AF CHARLOTTE DESOR. Det var i början af våren 1829, en af dessa ljumma och leende mogonstunder då hela Paris, det eleganta Paris, tyckes stämma möte i Boulognerskogen . . . Men, min Gud! Vår stackars skog är i närvarande ögonblick helt och hållet omstörtad, nedhuggen, härjad, förtrampad, huru bedröfligt! Låt ej oss mer tala derom! Den dagen hade denna skog ännu. en vacker skugga, och sköna gräsmattor, och omkring tretiden erbjöd den stora Longehamps-vägen, fylld med besökande och vagnar, den mest målande, mest förtrollande anblick. I dess tväralleer som redan bildade grönskande hvalf, utvecklade sig i långa slingrande rader en smyckad, parfymerad, leende, behagsjuk skara ; densammanträffade åter der i sina luftiga morgondrägter. Den var rustad för morgonstunden, alldeles som den hade varit för aftonstunden dagen förut på italienska operan och som den skulle blifva nästa afton på den franska: alltid lika ifrig att se och ses. På hufvudvägen korsade hvarandra talrika och bullersamma skockar afridande och en myckenhet vagnar, allt i en obeskriflig förvirring och i alla möjliga riktninBar. Bland de mest eleganta utmärkte sig en förtjusande mörkblå kupå, klädd med hvitt siden, och dragen af två behagfulla isabeller, sprittande af eld och lif. Deras manar voro sammanflätade till en fin mattväfnad, med inslag af blå band; betslingen var å la Daumont, vagnen följdes af två ridknektar i fullständig engelsk utstyrsel, rik och smakfull; de redo på dyrbara hästar. Detta lätta och lysande ekipage, af en oklanderlig skönhet i alla sina detaljer, skulle ådra