Aftonbladet – 8 februari 1850, sida 1

git sig allmänhetens uppmärksamhet äfven om det utsökta sällskap, som trängdes kring vagnsdörrarna, icke hade fästat allas blickar på det unga fruntimmer, som åkte ensamt i vagnen Hennes hänförande skönhet, hennes lediga och förnäma maner rättfärdigade hennes talrika beundrares enträgenhet. Och åt alla utan åtskänad beviljade hon med oefterhärmeligt behag den så ifrigt efterfikade allmosan af en blick, ett ord. Hvar och en ick sin lott i den flygtiga gunsten af ett smileende, eller ett artigt svar; och till älventyrs kunde några taga med sig det Jjufva hoppet att hafva blifvit personligen utmärkta och räknade. De talrika helsningar, som behagfullt och förtroligt vexlades emellan den vackra damen kupgen och fruntimren i de vapenprydda vagnarna, antydde tillräckligt hennes rang och samnällsställning. Ett smickrande sorl beledsagade hennes triamftåg från alla håll. Männernas blickar följle henne med ett uttryck af passionerad beunlran så länge hon ännu kunde skönjas. Qvinnornas på henne långvarigt och grubblande näftade ögon tolkade den tankan som deras äppar icke uttalade: O, den lyckliga, den lyckliga ! Eftermiddagen samma dag var det som vanligt stort tillopp i sällskapskretsen hos grefvinnan de Rivers, hvass salong, mellan kl. 3 och 6 utgjordes en del af den förnäma Pariserverldens mötesplats för meddelande och inhemtande af nyheter. Det hade blifvit ett bruk att besöka m:e de Rivers, innan man återvände hem rån morgonpromenaden; man kallade det att sluta förmiddagen,. Större delen af M:m de Rivers gäster anlänle omedelbart från skogen, och genomgick på rytt dagens krönika, som man samlat der i