Hcr nennes tforsigugnet att ej satta sitt namn under byvad hon ej genomläst först, samt sett flera qvittencer hon skrifvit på hvad hon qvartaliter hade af dig att uppbära och var sjelf närvarande, då hon en gång skref -ett sådant, så då jag sammanlägger allt detta, så är min öfvertygelse: qvittencet afser det kapital du hade förbundit dig att utgifva till henne och ej det årliga underhållet. Jag har öppet uttalat denna min öfvertygelse till Carl Skjöldebrand; han vill väl ej ingå derpå, men till mig sade, han ingalunda betviflade att ej hans mor sjelf skrifvit qvittot, som jag var nöjd att höra. Härmed vill jag dock ej hafva sagt att jag gillar hennes åtgärd, ej eller tycker om att du tillät det vara en hemlighet, medan hon lefde, och efteråt så länge; gerna hade jag sett och funnit det mer öfverensstämmande med ditt förhållande eljest mot slägt, att du ej begagnat dig af detta qvitto till dina svågrars mackdel, men då du det gjorde, tagit sådane mesurer, som gjort all tvist omöjlig; bedröflig är processen, äfven för hvar och: en som intresserar sig för er och fritager jag dig ingalunda från all delaktighet i hvad som gjort den bitter, lika litet som jag fritager mina systersöner derför. Jag har nu sagt mina tankar och slutar med att önska det enighet åter kunde ega rum emellan dig och svågrar. Lef väl och hälsa. Gustafva och barnen från din och deras tillgifne vän Charlotte Rehnberg. Kansliledamoten Cederschöld har också från de tryckta handlingarne uteslutit domstolarnes protokoll och utslag, protokollerna vid flere muntliga förhör inför Kongl. Maj:ts nedre justitierevision, samt tingsrättens protokoll för sistl. vinterting. Då detta sista innefattar hans märkliga anförande om sakens upptagande för värjemålsedens afläggande, hvilket icke utan skada för hans ryktbarhet som sakförare kan eller bör undanhållas allmänheten, så meddelas äfven det härjemte så lydande: Utdrag af domboken, hållen vid lagtima vintertinget med Åkers skeppslag i tingshuset vid Wira bruk den 214 April 1849, HM 47. S. D. Med begäran att dag måtte utsättas för fullgörande af honom ålagd edgång, hade herr lagmannen Erik Samuel Boström till domhafvanden aflemnat Kongl. Maj:ts den 13 nästlidne Mars gifna dom uli det till Kongl. Maj:ts öfverseende ifrån dess och rikets Svea hofrätt, genom ordentligt sökande, iukomne sak, emellan kaptenen och riddaren af K. Maj:ts Svärdsorden Gustaf Erik Skjöldebrand, kaptenen Fredrik Wilhelm Skjöldebrand, kammarherren Carl August Skjöldebrand samt häradshöfdingen Axel Fredrik Gyllenhemmar, den sistnämnde i egenskap af förmyndare för kaptenen Gustaf Erik Skjöldebrands omyndiga barn, sökande, samt lagmannen Boström och hans hustru Gustafva Boström, född Fredenheim, svarande, angående sökandernes, mot Jagm annen Boström och: hans hustru vid Åkers skeppslags tingsrätt, efter stämning, väckta påståenden, att då, uti en emellan öfverstelöjtnanten och riddaren G. C. F. Fredenheitns enka, Maria Gustafva Fredenheim, född Westerberg, samt hennes måg och dotter, lagmannen Boström och hans hustru, såsom sterbbusdelägare efter bemälde öfverstelöjtnant, den 25 Februari 1841 upprättad arfsförening, lagmannen Boström och hans hustru utfäst sig, att, mot det de fingo genast tillträda Östanå fideikommissegendom, deraf afkastningen under löpande och enligt. fideikommiss-stiftelsen, ett fardagsår skulle tillfalta enkan Fredenheim, till henne utgifva Tio Tusen riksdaler banko, äfvensom att godtgöra enkan Fredenheim fördel, giftorätt och morgongåfva i boet med det belopp, hvartill den qvarlåtenskap, hvaraf dessa rättigheter borde till henne efter lag utgå, kunde efter uppskattning och försäljning realiseras, hvilket belopp dock i intet fall skulle få understiga sex tusen sex hundrade sextiosex riksdaler trettiotvå skillingar banko, utan jemte förstnämnde ersättning bilda den summa af sexton tusende sex hundrade. sextiosex riksdaler trettiotvå skillingar banko, som borde enkan Fredenheim minst tillkomma såsom ett henne enskildt tillhörande kapital, det der likväl mot fem procent löpande ränta finge under enkan Fredenheims lifstid hos lägmannen Boström och hans hustru innestå, men efter enkan Fredenheims död komma att användas på sätt hon derom förordnade, eller, i saknad af sådant förordnande, mellan hennes barn efter lag fördelas; hvarförutan lagmannen Boström och hans hustru åtagit sig, att för vissa andra i arfsföreningen upptagne förmåner till enXån Fredenheim betala så stor summa att, med inberäknande af räntan å nyssnämnde kapital, hon fick tillgodonjuta en årlig inkomst af tre tusende riksdaler .bko, lagmannen Boström och hans hustrå, hvilka intill enkan Fredenheims den 4 Augusti 1843 inträffade död behörigen fullgjort den stadgade årliga utbetalningen till henne, måtte förpligtas, att till enkan Fredenheims söner af ett föregående gifte, kaptenen F. W. Skjöldebrand och kammarherren Skjöldebrand, samt kaptenen Gustaf Skjöldebrands barn, genast utgifva dem tillkommande sex sjundedelar af omförmälde hos lagmannen Boström och hans hustru innestående hufvudstol sexton tusen sexhunudrade sex: tiosex riksdaler trettiotvå skillingar banko, jemte fem procents derå löpande ränta, till fördelning i enlighet med särskild af enkan Fredenheim i lifstiden genom testamente meddelad föreskrift, äfvensom att aflemna redovisning för det enligt arfsföreningen omhänder tagna boet, på det deraf kunde inbemtas, till. hvad belopp enkan Fredenheims fördel, giftorätt och mörgongåfva verkligen uppgått, samt derest enkan Fredenheims lagliga andel i boet öfverstigit sex tusen sex hundra sextiosex riksdaler trettiotvå skillingar banko, likaledes utbetala sex sjundedelar af samma öfverskott, jemte laga ränta derå; uti hvilken sak, sedan lagmannen Boström med åberopande af en å hans och hans hustrus exemplar af arfsföreningen befintlig, den 3 April 4844 daterad, med enkan Fredenheims namn undertecknad och med hennes sigill försedd anteckning, innehållande orden till fullo betalty, bestridt käromålet under uppgift, att enligt samma anteckning, fordrade beloppen voro lagmannen Boström ooh hans hustru af enkan Fredenheim efterskänkte, samt erbjudit sig att denna uppgift med ed fästa, men vederparterna icke velat medgifva lagmannen Boström sådan edgång, utan fast heldre förklarat sig icke kunna godkänna riktigheten. af berörde anteckning, med mindre den blefve af lagmannen Boström i laga ordning styrkt, samt af anförde orsaker påstått, att anteckningen i allt fall icke kunde anses innefatta qvitto å det genom arfsföreningen enkan Fredenheim tillagde kapital, utan. allenast afsåg den af lagmannen Boström till enkan Fredenheim dittills erlagda årliga utbetalningen, tingsrätten, genom utslag den 48 April 41846, af-anförde skäl och jemlikt 8 kap. 4 handelsbalken och förordningen den 28 Jan. 4798, förklarat ifrågavarande qvittens, fastän icke med vittnen styrkt, ej kunna frånkännas. gä!lande egenskap af en verklig och lagligen tillkommen handling; men i fråga om qvittensets betydelse och verkan, med tillämp ning af 47 kap. 30 rättegångsbalken, pröfvat skäligt uppdraga åt lagmannen Boström att, om han gitte, å bestämd, nu mera förfluten tid, med ed vita Anpk hatvea: unÅtt ankan Tendanhkhaim den 3 Anvil