Sköldebrandska saken. . . . (Slut. från M 5.) Stockholm den 24 April 1847. Bäste Boström! Då jag nu shart ämnar lemna staden för att resa hem och troligen ej får se er här, innan dess, får jag skriftligen tacka på det hjertligaste dig och din hustru för eder godhet, att låta mig bebo så länge edra rum, som allt kunnat vara för er besvärligt, de gånger ni sjelfva varit i staden. Tillika vill jag säga dig att jag varit glad, du ej frågat mig något om min salig systers yttranden och den ledsamma processen med dina svågrar; ty ogerna har jag velat inblandas deruti af mer än ett skäl, men jag har dock ansett öfverensstämmande med rättskänslan att söka rätta (med dem jag talat härom) de missledande berättelser, som varit emot dig utspridda, angående anledningen till processen, och grunden för mina yttranden har legat i min öfvertygelse, fotad på min kännedom af min syster, af dig och saken att man gjort ohemwa orättvisa beskyllningar, och således då flera, som jag talat vid-om Tförhållanderna (deribland med en jurist) sagt mig åft min opinion i saken kan för dig vara af vigt äfven inför domaren, har jag afisett alla considerationer. böra vika och -derför. nu fattat beslutet, att äfven säga dig, hvad min syster yttrat om dig och arfsföreningen, äfvensom min tanka om förhållanderna. Visserligen hörde jag min syster efter arfsföreningen vara missnöjd med åtskilliga dina förfaranden, såsom att du satt i fråga hennes rätt att för sig behålla begrafningshjelpen efter dess man, att du hindrat henne från att, disponera, den potatis som våren 1841 fanns vid Östanå med mera sådant, äfvensom derför att du ej lemnat henne någon :säkerhet för arfsföreningens innehåll. Belåtenhet yttrade hon-deremot: öfver, ; ätt -genonv rdönna;arfsförening hafva något att efier sin död lemna sina söner och att allt hon kunde disponera skulle delas lika emel lan hennes fyra barn; men när jag sommaren och hösten 1844 tvenne serskilda gånger var i staden och ofta var hos henne, yttrade hon första dagen vi återsågo hvarann; nu skall du tro, att förhållandet mellan mig och Boström är så godt, — jag är rätt nöjd med honom, — han är till och med mer uppmärksam emot mig än min egen kära dotter, som af naturen är mera trög af sig,. På min fråga, huru hon hade det med sitt kapital hos dig och