Aftonbladet – 7 februari 1850, sida 1

SMÅSAKER. AF N. XL. En gammal Mamsell. ) Det gör ingenting om mamsell skulle vara litet ruskig efter resan, inföll pigan ifrigt. Det är ingen, som mamsell behöfver genera sig för alls. Detvär så att herrskapet skall bort på supE i afton och vi alla ha fått lof att gå på spektaklet; men som vi ej kunna lemna barnen alldeles ensamma med assessorn, så bad frun så gerna att mamsell ville vara hos dem i afton., Ja så, det vore synd om någon skulle gå miste om ett nöje för min skull. Jag skall väl försöka att komma då, svarade mamsell Fredrika, och med detta löfte sprang den glada jungfrun bort. Det der tyckte jag var onödigt, muttrade Greta, mamsell har ingen tack derför. Åh jo, det har man nogp, svarade den gamla mamsellen med ett godt leende, och dessutom skall man ej göra allt ting endast för den lön man kan vänta sig. Jag har så liten glädje haft sjelf här i verlden, att jag ej näns beröfva någon en gnista deraf. Jag har ingen vän på jorden, derför må jag göra mig Gud till vän med att tjena andra menniskor. Ja ja, se mamsell har alltid varit ett sådant der beskedligt våp, förlåt jag säger sån, svarade Greta harmset och medlidsamt, och derför har mamsell det som hon har det. Ungar som skrika, ärter att rensa, täcken att sticka. Gud vet allt hvad det är. Nej, on skall reda folk ifrån sig och ha ruter i sig, annars blir en alldeles nedtrampad af dem, ) Se A. B. MM 27—530.