Aftonbladet – 7 februari 1850, sida 1

något utom verlden, ty hon är utom sin bestämmelse. . Likväl, om hon rätt vill, kan äfven hon någon gång vara nyttig. Denfensamma hafver flera barn än den som an hafver, står det i Skriften. Det vill säga, att hon bör anse alla barn för sina och handla derefter.n Mamsell Fredrika teg och såg ned framför sig. Hon hörde ej på assessorns effektfulla tal, ty hennes tankar voro just sysselsatta med de plig!er, som han så vidlyftigt orerade om. Hon tänkte med oro på tur det skulle gå om hon blef sjuk; något som aldrig kommit i beräkning vid dessa pligter; något som skulle vända upp och ned på dem alla. Ja, ser mamsell,, fortsatte assessorn, som af åhörarinnans tystnad slutade att han djupt imponerat på henne; han var aldrig van att få någon åhörare, och derföre kände han en stor lust att nu utbreda sig; ser mamsell, det är en stor och vacker sanning, att det minsta, obetydligaste kryp dock är till för nås got ändamål. Man har mången gång med mikroskop upptäckt det.n Det behöfdes visst mikroskop för att upptäcka mamsell Fredrikas ändamål här i tiden och den nytta hon gjorde; ty assessorn hade ej märkt det, han som alla andra, med blotta ögonen. Han ville nu endast hugna mamsellen med en hedrande och glädjefull förutsätta ning, hvilken likväl gick alldeles förlorad för hennes förströdda sinnen. Mamsell bör således tacka Gud och vara lycklig. Hur det går, så bör hon finna sig lycklig; kom ihåg det väl Ja, jag finner mig så äfven, svarade hon nu, uppfattande dessa sista ord och såg upp med en blick, så klar och underbar, att assessorn studsade dervid. D I denna stund kände hon verkligt hvad hon sade af en blott dunkelt förstådd, men djupt