i Svenska folkeis irihet oitast föras i munnen just af dem som votera med Riddarhusoch biskopsmajoriteterna och att dessa fraser ut-I gjorde just de kraftigaste vapnen i den gamla i Wetterstedtska arsenalen vid den tiden då regeringen lockade åt sig indragningsmakten och ville eludera äfven den lilla skugga al ansvarighet som grundlagen ålägger Konungens rådgifJvare? Den skall då lätt hitta nyckeln till l gåtan, hvarföre konservatismens läror, konseIqvent uttalade, icke precist alltid så gerna er.kännas såsom läror eller satser. Detta hafve vi för öfrigt redan tillräckligt förklarat genom Iden förut anmärkta skiljaktigheten emellan den Isyftning, som omisskänneligt uppenbarade sig i de till 1809 års ständer framlagda välmenande motiverna till regeringsformen, och sjelfIlva redaktionen af: denni grund!ag. I enlighet med denna åsigt låter det sig äfven väl tänkas att en stor del af de konservative ära vida mera belåtae med ett sådant publiecisteri som Aftonpostens, som visserligen icke älskar godtycket, men likväl genom en ; fortgående kedja af illusioner och belåtenhet Jäfvensom genom sådana yttringar som den nu förevarande uppenbarar, att den antingen icke I gjort eller icke vill göra sig reda för sakernas verkliga ställning hvad fnstilutioxerna beträf far. I Vi måste vidare anmärka, att Aftonbladet alldeles icke sökt framvisa spöket af någon; tiurande reaktion) eller nedsätta något parti. IDen som uppmärksamt genomläst artiklarna om Den Conservatives program skall troligen : till och med medgifva, att icke något perIsonligt klander öfver maktens nuvarande utöfning deruti ingått. Vi hafva blott talat omi? Ihvad denna makt redan under nuvarande förhåilanden kan hafva i sina händer, om den vil!, samt frågat om nationen har skäl att dermed anse sig tryggad; och det är detta som Aftonposten bör besvara. Vi vilja icke sysselsätta oss med Aftonbladets krior, dertill den Conservative förklaras hafva gifvit anledning. De äro dessutom änna icke slu:ade och tillämpningen beror kanske af drifisen i Bälterna. Det må tills vidare vara nog sagdt om dem, att de börja med att picka hål för enväldet i vår grundlag och se. skymten af samma spöke, i jemnbredd med embetsmannavälde genom alla institutioner och embeten ända ned till fjerdingsmännen., Detta stycke är redan besvaradt i det före gående. Är det sannt eller icke, hvad vi ytt rat-om embetsmannaväldets eller den centraliserade statsmaktens utlöpande från den oansvarige regenteus vilja ända ned genom alla institutioner och embeten,, — se der frågan. Icke äro vi bland dem som anse våra samhällsinstitutioner fullkomliga; men hvartill bjelper att gråta och qvida när man icke har något sinne för det praktiska? Säg oss: buru vill Aftonbladet gifva styrka och lif åt vår konstitution. som den ändå måste erkänna ega några små fördelar? Sker det genom att i tid och otid draga fram förskräckliga exempel på förtryck i andra länder och klaga öfver brist på god vilja till framåtgåendet har hemma hos oss? Sker det genom att agitera ider, hvilkas outförbarhet man bäst af allt känner? Får man heta fosterlandsvän för. så godt pris som några fruktlösa klagorop, några skrämskott? Ar det sak samma att framkalla ond blod, som att bereda reformer? Af tonbladet är nog nådigt att ännu hålla på .onstitutionens anda och säger sig hafva arbetat för att gifva den lif — konstitutionens, denna juveljsom måste intaga sitt pris i. hvarje stat der en utbildad allmän opinion, gifves; — men hur har Aftonbladet verkat för denna idt, om man får antaga, att den i representationen har sin bästa borgen? Huru rmånga olika åsigter har icke A. B. agiterat? Vi hafve icke gråtit och qvidit, bästa Aftonpost. Men vi hafve deremot, och såsom det torde böra medgifvas, med något skäl, fästat uppmärksamheten på den obillighet man från vissa båll visat genom beskyilningarna mot det såkallade demokratiska partiet vid riksdagarna, att tillvita detsamma en revolutionär tendens m. m. då det likväl ligger för en dag att detta parti varit till den grad moderat eller föga radikalt, att det nästan icke alls satt i fråga någon inskränkning i de ofantliga prerogativer och det inflytande som konungamakten sjelf och genom sina organer äger och kan utöfva i alla riktningar af samhällslifvet. Detta är en ej ovigtig punkt att ihågkomma, emedan det å andra sidan måste utgöra ett bestämdt rättfärdigande af den önskan, att den enda motvigt, som detlv demokratiska elementet under sådana förhållanden kan utöfva, nemligen genom representationen, måtte kunna göras till en verklighet. Detaljerna af en sådan representations sammansättning kunna sammanbindas på många olika sätt, .och detta har varit orsaken hvarföre Aftonbladet ansett det för en pligt att icke envist hålla på några vissa förutfattade ideer i afseende på dessa detaljer; men så mycket lä-: rer väl Aftonposten medgifva oss, att vi icke frångått den hufvudsyftningen, att om en reform kommer att äga rum, denna då må blifva sådan att icke äfven representationen förvandlas blott till ett ytterligare instrument åt den regerande statsmaktens. öfverväldigande intlytelse och tryckning på det borgerliga lifvet och till ytterligare inkräktningar åt en förstelnande statsmekanism. Det är derföre som vit. ex anse brödrafolkets ställning jemförelsevis vida mera tryggad och tillfredsställande än vår egen genom storthingets kammarbildning och det suspensiva veto, oaktadt Konungen i afseende på den verkställande makten i Norge är ungefär lika stark som i Sverge. ; Vi finna att ÅA. B. har sina egna åsigter om hvad som är vigtigt eller icke.: Det vill förbehålla sig att efter godtycke spela en neutral roll i landets vVigtigaste angelägenhet, men aktar icke för rof att kämpa mot en öfverlöpare från ett parti som hittills icke baft någon organ här i landet, en öfverlöpare, som antingen mäste vara en skalk eller en fåne, som icke besitter talang att uträtta något, som desavoueras af sina närmaste och hvars ebhda merit tyckes vara att han öppet, kanske förrädiskt, kanske numera också osannt punkt för punkt hekräftar allal de beskyllningar som Afionbladet i långa tider gjort de konservativa. Man måste medgifva att en sådan konseqvens har nå ot som smakar Aftonblad, något i sjelfva verket negativt. ee nm am mm 0 h om, om MA MÅ ån AR mA mm IA NA ARA ON LA