Aftonbladet – 5 februari 1850, sida 1

som skulle döda den ena inverkar ej alls på den andra.x Naturli.t, svarade hennes vän. Deras vanor och uppfostran, deras gröfre nätur, sätter dem utom allt hvad vi lida af; liksom de icke kunna såras, så kunna de ej heller tröttna. Det ena för själen, det andra för kroppen, är endast förbehållet oss. De äro dertill för råa, de lyckliga menniskorna. Låt du således mamsellen uppfylla din plats, medan du skakar medikamentslukten af dig. Och nu farväl; du står alldeles och förkyler dig i den der tunnza sjalen, för att höra n mina föreläsningar om qvinnorna. God natt! Kom nu, så är du snäll God natti ropade den unga olyckliga frun och hoppade tillbaka in i förstugan, smågnolande på en melodi, som hon förut sjungit vid sitt piano. Mamsell Fredrika var ej van att göra några jemförelser och hon gjorde ej heller nu sådana. För andra gången i sitt lif hade hon förstulet hört ord, hvilka i all tysthet lades ned till den bittra erfarenhet hon redan egde. Hon klagade ej deröfver; hon gick endast med lugna steg ifrån fönstret och ut i salongen, der den unga enkan skyndade in, gnuggande sina händer. Jag kommer för att säga dig något mycket smärtsamt. och hårdt, min goda Sophie, sade mamsell Fredrika. Hon hade många gånger utträdt ur sjukrum med samma ord, och ett år derefter hade vanligen den, till hvilken hon talat, mött henne med orden: Min goda tant, jag kommer för att säga min goda tant något mycket gladt och vigtigt, och dervid visat på en förlofningsring, bredvid hvilken en ung flicka eller en ung man blifvit presenterad såsom den der bötat de djupa såren med denna klenod. Derför väntade hon med temligt lugn verkan af sitt tillkännagifvande nu. Den unga frun tog ett steg tillbaka då hon