Aftonbladet – 4 februari 1850, sida 2

stora, alldeles mörka rum. Slutligen kommo de i ett, som var svagt upplyst af en döende brasa. En uppslagen bok i en karmstol visade hvad betjenten sysselsatt sig med; och nu voro de i sjukrummet,; der en lampa brann på ett bord, fullt af medikamentsflaskor och sjukdrycker. h Se här, mamsell lillar, sade betjenten brådskande och sönmigt, den här dekokten skall tagas in hvarannan timma; han tog in sist klockan sju. Det här pulvret vid uppvaknandet och dessa pillerna när han somnar om qvällarna. För öfrigt står det på hur det skall vara. Linnementet gnides bröst och rygg med fyra gånger om dagen. Med en knapp bugning försvann nu äfven tjenaren, liksom matmodern, och hördes med en befriad fånges upprymdhet ila utför trappan till köket, der han förenade sit röst i den allmänna munterheten och glammet. Mamsell Fredrika, som blott med en nick besvarat föreskrifterna, Var nu inne i sitt bedröfliga kall. Hon förde sakta undan skärmen, som omslöt sängen, och trädde med tysta steg fram till den sjuke. God. afton, goda tant Fredrika, sade han med matt röst och ett gladt och välvilligt leende flög öfver hans bleka och aftärda ansigte, ett leende, som den gamla mamsellen aldrig sett derpå förr; ty kaptenen hade ej någonsin varit så sjuk och aldrig haft behof af den obe: tydliga mamsell Rönnqvist, såsom nu. Hon nickade väuligt, såg deltagande på honom och lade sin hand på hans, sedan hon likväl först försigtigt värmt den på sin kind Hur tycker du det är nu? frågade hon med en låg och len sjukröst, som välgörande smekte kaptenens öra. Åh, det är mycket illa, suckade han, och med en skakning på hufvudet gick marnsell