Aftonbladet – 4 februari 1850, sida 2

Fredrika att rådfråga klockan och blanda till ett pulver. Kommer nu det der sattyget igen, pustade kaptenen, missnöjd och knotande. Ja, det kan inte hjelpas,, medlade mamsellen i en ton som skulle vara rask och uppmuntrande. Om du vill blifva frisk så får du foga dig derin Den sjuke tog otåligt pulvret och föll tungt tillbaka på kudden. Den välvilliga mamsellen jemkade den tillrätta och drog sig tillbaka utom skärmen. Med ljudlösa steg gick hon derefter ned till sin kammare för att hemta en liten bönbok som hon förvarat i sitt klädknyte. Länge stod hon och ramlade med nyckeln utan att kunna öppna, då den lilla glada jungfru Betty kom utsvängande från köket, ännu i dörren kastande ett raljeri efter sig. Ack! herre Gud, der står mamsell och vill in, utropade hon. Dörren är stängd, för se saken är den att jag trodde mamsell inte skulle vara der i natt, och Bellona, nådig fruns rapphönshynda, har nyss fått valpar. Jag visste ej hvar jag skulle göra af henne och så lade jag in hela sällskapet här.n Ja låt det stackars kräket varan, svarade den husvilla mamsellen: Jag skall bara-gå in ch taga en bokv, och med sakta steg klef hon in och hemtade den. Nir var det påtagligt att man utsett henne till vakmadam åt kaptenen och utan knot intog hn denna plats. Natten förled utan annat afbrott än intagningar och frotteringar; och ensam i det dystra sjukrummet vakade den stackars gamla mamsellen på en hård rottingssoffa, med sin sjal hoprullad under hufvudet och Sturms bönbok till lektyr. Så gingo dagar och nätter. Mamsell Fredrika blef allt tunnare och blekare; och det var ej mera fråga om att aflösa henne. I början sade man väl någon gång: stackars mamsell