nykomna med anblicken af den lott som väntade henne der. j Mamsell Fredrika giek nu uppför trappan, genom en tambour och steg in i en salong, upplyst af. en lampa i taket och tvenne ljus, som stodo på ett lågt börd vid en liten beqväm hörnsoffa. I denna soffa satt ett ungt, vackert fruntimmer, elegant men sjelfsvåldigt. klädd, och läste i ett häfte af läsebibliotekat. Några tidningar och en uppslagen modjournal lågo framför henne. Hon såg upp. ur boken vid det knarrande ljudet af dörren, lade en liten perlemoknif till märke emellan bladen och sträckte ut handen med ett matt småleende. Tusende gånger välkommen, min aldrabästa tant, sade hon med en nådig nick. Jag är så utmattad att jag helt sjelfsvåldigt sitter stilla och helsar tant. Sitt nu ned och säg mig hur det kommer till att jag fått vänta tant så länge. Jag har varit i en dödande ångest. — Betty! säg till om t åt mamsell Rönnqvist, afbröt hon, vänd till kammarpigan, som gick genom rummet. Åh, herre Gud så obehagligt det var, min goda tantr, svarade frun nu på mamsellens förklaring, af hvars ton man snarare skulle tro att det var hon som urskuldade sig för en förseelse, än beklagade sig öfver en sådan af andra. Jag tyckte väl att jag hörde det regna. Nå att den drängen kunde vara så försumlig. Min goda tant har väl ej skadat sig, hoppas jag; och den unga fruns blick irrade emellan bladen af boken f:amför henne. Nej, Gud vare lof! svarade mamsell Fredrika. Nå det var då lyckligt. Jag bjuder minsann tant till ett riktigt sorgehus. Ack! jag vill ej tala om hvad jag lidit. Den som är ogift och fri från alla slags omsorger, skulle ändå aldrig förstå det. Tacka Gud min lilla tant! och med en suck lutade sig den unga frun till