Aftonbladet – 4 februari 1850, sida 1

SMÅSAKER. AF N. XI. En gammal Mamsell. ) Trots sin tandvärk gick mamsell Fredrika sjelf ut på gatan-och lade den lille resenärens saker i vagnen, klädde omsorgsfullt på honom och kysste, helt rörd, hans -kind, i det hon stoppade en stor pepparkaka i fickan på hans utanrock. Hon sig ej, den stackars gamla mamsellen, att de båda andra gossarne, småskrattande bakom hennes rygg, härmade hennes ömma afskeds helsning med att taga hvarandra om halsen och kyssa hvarandra på båda kinderna under så komiskt sorgliga miner, att den gamle kusken måste taga ett -väldigt tag om sina storå mustascher, för att kunna återbålla sitt löje. Detta var dock ötverflödigt, ty mamsell Fredrika var sysselsatt att stoppa om lilla Klas fötter och såg hvarken deta eller det tanklösa hån som var Hennes belöning för alla de omsorger, det nattvak, den otrefnad, de bekymmer, de stormiga stunder och de dagliga försakelser, som dessa små vildbasare ålagt henne. De voro i denna bjertlösa, blinda och egoistiska ålder, då ingenting har vigt för hjertat eller inverkar derpå, då det är mera värde i en pappsoldat och en harkbåt, än i alla verldens bjertan, vore de än aldrig så rika på upp-. offring och ömhet. Efter ännu en orolig stund af. väntan, förkörtad med skratt och lek af de båda gossarna, som, i sin glädje öfver skollofvet, sopade ned mamsell Fredrikas toalettsaker på golfvet och sönderslogo den dyrbara eau de Cologneflaskan — så kom äfven deras tur att resa, och med samma nit stufvade den vänliga mamsellen in dem och deras saker i vagnen och stod en stund i porten för att se efter dem och nicka sitt farväl. Det blef middag, det blef skymning och än) Se ÅA. B. JB 27—98,