Aftonbladet – 2 februari 1850, sida 3

Iran naztet redan kl. 410, vid RKDvliken Udd numera, efter domstolarnes omorganisation, förhandlingarne vanligen börja. Den tilltalades utseende har på sednare tiden blifvit betydligt affället, och hans orakade skägg förhöjer ännu mera kontrasten mot hbens förra hyggliga yttre. Under protokollsjusteringen begär ordföranden flere förklaringar af den tilltalade öfver omständigheter, som förut förekommit. Deribland angående inköp laf lärft från Norrlandshardlande. Thörnquist uppgifver, att han våren 4848 i qvittIning af en handlande Sjölin från: Söderhamn, hvilken numera är död, bekommit 4400 alnar lärft, hvarför denne räknat sig tillgodo 42 eller 44 sk. pr aln. Vidare har han af en handlande Östman köpt åtskilliga mindre partier. Då ordf. frågar, om Thörnquist icke också köpt lärftisvaror af en handlande Walin, medgifver den tilltalade att han köpt 2, dussin näsdukar af hoInom, men förrekar i början alldeles att han tillhandlat sig af honom: något lärft. Emellertid uppmanas Thörnpquist att nogare eftertänka saken, och sedan ordföranden flere gånger förnyat denna uppmaning, samt slutligen gifvit tillkänna, att omständigheter torde förekomma, som visa annat än hvad Th. sålunda uppgifvit, så öfvergår den tilltalade från sitt bestämda nej till ett vilkorligt medgifvande, så tillvida, att han påstår sig icke minnas mnågon sådan transaktion, eburu den möjligen kunnat ega rum. Hande!sbetjenten Bergdahl, som under det protokollet justeras tillstädeskommer, anmärker att den räkning å br Hesse, som vid förra rättegångstillfället förevisades, och som Thörnqvist uppgaf vara utskrifven efter en af Bergdahl förut uppsatt räkning, icke är utskrifven efter någon Bergdabls anteckning, utan efter de gamla böckerna, som skulle hafva förkommit vid branden, i hvilka böcker, enligt Bergdahls påstående, räkningens poster skulle hafva blifvit intagne. Detta förnekar Thörpquist under åberopande af notarien Frans Sjöberg säsom den der skulle kunna intyga sannirgen af Thörnquists uppgift. Derefter anmäler sig herr sekreteraren Frömean, såsom fullmäktig för Bolaget till försäkring af lösören i Stockholms stad och företer bebörig fullmakt, samt anhåller att få del af protokollerra i målet så vict de angå den i Thörnquists bod tirsde eldsvåda. Hr Frön.an inlemnar derjemte den uppgift på brandskada, hvarför Thörnquist af bolsget erhållit ersättning, men anser för ofrigt icke behöfligt att qvarstadza, utan enmäler av han afligsnar sig. Häreft:r förekomma undervaktmästarne vid öfverståthållareer betets kansli, Lisdborg och Julander, och förete de effekter som blifvit funna i Thörnquists keffert, vid en derstädes enstäld undersökning. Denra undersökning har ordföranden förut för Thörnquist orstalat, med tillägg att den ekett i närvaro af rättens notarie. Bland dessa effekter befinna sig ett par sigiller, en namns:ämpel, ett inventarium öfver varor som Tbörnquist baft qvar efter marknaderna i Hedemora och Sala, samt en förteckning öfver varor som ban fört till Hedemora och ett stycke lärft. Då ordföranden nu ånyo vänder sig till den tilltalade angående bandeln af lärft, åberopar sig Thörnquist på bandlanden Walin, från Norra Ångermanland, hvilken befinner sig närvarande bland åhörare. Denne bör enligt Thörnquists tanke, bäst kunna upplysa om Thörnquist af honom handlat något lärft. j Hr Walin uppgifver då att Thörnquist af honom köpt blott 2 , dussin näsdukar, men ar märker, att under den sednare tiden Thörnquist. som bott i samma hus som Walin, fiere gånger besökt honom och vari: allena i hans rum vid flere tillfällen då W. på någon kort stund begifvit sig ut. Vid denna tid hade flere stycken lärft och äfven näsdukar förkominit för Walin, utan att han misstänkte Thörnquist, hvilken han betraktat sem en hederlig karl, förr än han fått höra att han hos Bostedt heftlärft förvaradt, som Walin sedermera igerkönt och funnit bafva på den inre ändan Walins vanliga entcckning af invitialbokstäfverna till hans namn. Åfven de hos Bostedt förvarade näsdukar ville Walin igenkörna, men som kans antecknivg icke fanns på mer än en af desse näsdukar, så kunde han icke derom ler na någon bestämd uppgift. Han hade förlorat trenne stycken med näsdukar, det ena om 26, det endra om 33 och det tredje Om 40 dukar. Thörnguist uppgaf nu att de förevarande lörftsstyckena, såväl det som varit hos Bostedt, som det, hvilket funnits i kofferten, varit bland cet parti, som. Thörnquist 1848 om våren köpt af Sjölin. Ordföranden anmärkte nu att detta lärft var finare än att det kurde kafva sålts för 492 eller 44 sk. alnen och hr Walin uppgaf att det kostat 40 sk. å 4 rdr. Vidare förmodade hr Walin att den aflidne Sjölins böcker skulle upplysa om något sådant lärft blifvit af Thörnqvist köpt, hvilket vore så mycket mera otroligt som sådant lärft icke tillverkedes i Helsipgland, utan blott i Ångermanland och till och med erdast i norra Åogermanland. ; Derefter fick br Welin upprulla det stycke, som funnits i Thörrquists koffert, och visade att äfven på dess inre ända fanns samma initialbokstäfver, som på det andra stycket och som på allt det lärft, Walin säljer. De yttre ändarne, hvarpå Walin baft sin namnstämpel och så kallade bodnummer, vore deremot å båda styckena afskurna, dock så att å det ena spår efter bodnumret fanns: qvar. Då nu ordföranden framställde fråga om Walin ville anklaga Thörnquist för att hafva stulit det förkomna lärftet, så förklarade Walin att ban det icke kunde görs; ban hade mistat sitt lärft vid den tid, då Thörnquist besökt honom, men om denne tillgripit detsämma, det kunde hen icke bestämdt uppgifva; dock förmodade han att under det Thörnquist varit ute ur rummet han lagt in lärfisstyckena i utanrocken eller kappan och dermed sedan utpraktiserat dem. Några räkningar, som Bergdahl: framlemnade; och hvilka varit utgifna tills herr Christiansson, jemfördes med de nya böckerna, sedan Bergdahl framställt en förmödån att de. Varit utskrifna efter de gamla bötkerna; men någon vidare upplysning, vanns icke derigehom.! har Sedan ordföranden: underrättat -häradshöfding de Berg, hvilken numera fungerar såsom -aktor i målet, om de åtgärder söm domstolen ville, vidtega till de anhållna silfverpjesernas upplysande; uppskjöts målet till annan dag och Thörnquist nedfördes åter till häktet. : rg — I går hitkom med fångtratsport från Nyköpings län. en gosse, som i Septen.ber måntd förlidet år afvek från Prins Cärls inrättning för venvårdade barn. Hen hade kringstrukit och uppehålit lifvet medtiggeri samt tffördes vid hitkomstentillbaka till tyssnämnde invättnipgloceaol IM mon : i Götheborg Sisu jördags-afton omkring kl. 9 klämtades idönikyrkötornet. Eld hade utbrutit uti grosshandlaren vn Delbancos s. k. gamla Oljeslager i Mölndal, Obvilket; jemte ett derintill liggande megosin och ew fru Pdelstörut tillhrigt tvåvinings bininesbös i crund nedbrunte. De uti de båda förstnär na bjerrederra befintliga V:rusger cch effekter Flefvo Tä omnas rof. Amledtingen till eldens uppkomst-är äpnu icke känd, ren den lärer först börint i Lällamscemr vv dan