Aftonbladet – 2 februari 1850, sida 2

vedträd i golfvet, så att lilla Lina vaknade och började skrika af full hals. Ack, min Gud! klagade mamsellen i undergifven ton. Hur skall jag nu komma ifrån benne? Jag, som har så mycket att utträtta innan drängen kommer. Med vänliga ord tog bon den lilla i sina armar och sökte fåfängt tysta henne, men belönades af det yrvakna och förvillade barnet med en handgriplig tillrättavisning, som i:ett tag beröfvade den stackars -mamsellen både mössa och kam. : TI detsamma öppnades dörtn och lilla Lina, söm afsin egen kraftyttring blifvit vaken och förbluffad, räckte nu armarna emot den inträdande under glada och höga utrop: Greta! Gretal Med den innerligaste förnöjelse helsade mamsellen sin välkomna gäst, hvilken genast löste af sig hufvudklädet och satte sig ned med den lilla i knäet, under det att hon på sitt skrynkliga och ovanligt fula ansigte sökte uppkalla alla de förledande behag hon kunde prestera. Ehuru hon ej hade mera än ett öga och tvenne mycket långa och krokiga tänder, lyckades bon dock till den grad intaga det sjuka barnet, att mamsell Fredrika blef alldeles glömd. Käraste Greta, det var för rart att du kom. Det var mig en för stor tjenst, det säger jagn, upprepade oupphörligen den goda mamsell Fredrika, som för denna enda lycka glömde alla sina motgångar och ledsamheter, i det hon bjöd madamen kaffe och trugade henne att taga väl för sig, med en hög och skarp röst, beräknad att öfverrösta det håftiga buller, som af de nu vakna gossarna förorsakades i rummet näst intill. Med en beundransvärd raskhet och färdigbet ordnade hon nu i blinken en kaffefrukost på ett fällbord, kastade kappa och hatt på sig, fattade sin eviga ridikyl och gick bort, nickande åt Greta, hvilken klädde på den lilla I flickan, emellanåt smuttande på kaffekoppen bredvid sig. Ett par timmar derefter var mamsell Fredrika tillbaka i sitt hem och började helt trött